- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
207

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade varit usla, brukade han bli uppbragt och komma i
dåligt lynne och sedan hela dagen skjuta illa. Så var det även
nu. Det visade sig, att det fanns rikligt med beckasiner.
Framför hundarna, framför jägarnas fötter flög det ideligen
upp beckasiner, och Levin hade möjlighet till upprättelse,
men ju mer han sköt, desto värre skämdes han för
Veslovskij, som muntert lossade av sina skott i tid och otid utan
att träffa något och alls icke kom i något misshumör för det.
Levin förhastade sig, tog icke ordentligt sikte och blev
allt mer och mer upphetsad, så att han till sist sköt nästan
utan hopp om att träffa. Det var som om Laska begrep
detta. Hon började bli allt makligare i sitt sökande och gav
jägarna blickar med ett uttryck av oförstående eller
förebråelse. Det ena skottet ljöd efter det andra. De båda
jägarna voro omgivna av krutrök. Men i jaktväskans rymliga
nät hade Levin hittills endast tre små späda beckasiner. Och
en av dem var Veslovskijs, och en hade de skjutit
gemensamt. Under tiden hördes från andra sidan kärret icke så
täta skott från Stepan Arkadjevitj, men efter vad Levin
trodde sig höra i stället desto betydelsefullare. Nästan efter
varje hördes ropet: »Krak, Krak, apporte!»

Detta bidrog till att ännu mer hetsa upp Levin.
Beckasiner kretsade ständigt kring starrgrässtället. Utan
uppehåll hördes det överallt smacka från marken och kraxa i
luften. Beckasiner, som lyft och kretsat omkring i luften,
slogo ned framför jägarna. I stället för de två hökar, man
först sett, svävade nu ett tiotal skriande över kärret.

Då Levin och Veslovskij tillryggalagt gott hälften av
halvkretsen kring kärret, kommo de in på ett område, där
sträckande sig hän mot starrgrässtället böndernas
slåttermarker lågo, avdelade än av trampade stigar än av slagna
sträckor. Hälften av gräset var redan slagen.

Ehuru det var mindre utsikt att komma i tillfälle att
skjuta något på den oslagna marken än på den slagna, gick
Levin ledsagad av sin följeslagare vidare på denna delvis
slagna, delvis oslagna gräsmark, de hade ju
överenskommit att mötas med Stepan Arkadjevitj.

— Hej, jägare, — ropade till dem en bland bönderna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free