Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jägarna te och inmundigade sin kvällsvard med den
ypperliga aptit, som blott erfares av den som är ute på jakt.
Sedan man tvättat sig, begav man sig till en tom hölada, där
golvet blivit sopat och kuskarna anordnat bäddar åt
herrarna.
Fast det redan blivit mörkt, hade ingen av jägarna lust
att sova. Efter att ha ordat om vad man hört och erfarit
om skjutning och hundar och samtalat om minnena från
föregående jakter, kom man in på ett ämne som hade ett
särskilt intresse för samtliga. Vasenjka hade några gånger
med förtjusning talat om hur härligt detta nattläger var, om
det ljuvliga i doften av höet, i utseendet hos en vagn,
som han trodde vara trasig, emedan den löstagbara främre
delen var borta. Han hade prisat godmodigheten hos
bönderna, som trakterat honom med brännvin, och
tillgivenheten hos hundarna, som lagt sig var och en vid sin herres
fötter. Detta gav Stepan Arkadjevitj anledning att utlåta
sig om hur förtjusande en jakt hade varit hos en viss Maltus,
vars gäst han varit förra året. Denne Maltus var en bekant,
mycket förmögen järnvägsmagnat. Stepan Arkadjevitj
berättade om vilka stora kärrmarker denne Maltus hade köpt
sig i Tverska guvernementet, hur väl de sköttes, hurudana
fina ekipage jägarna hade åkt i — var och en hade haft
sin dogcart — och vilket ståtligt tält stått uppslaget vid
kärret och hur man där ätit frukost.
— Jag kan inte begripa, — sade Levin lyftande sig från
sin höbädd, — att du inte finner sådana människor
odrägliga. Jag förstår, att det smakar bra att frukostera med
Lafitte, men känner du då inte just detta slag av lyx
motbjudande? Alla dessa människor gör likt vissa
brännvinsförpaktare förr i tiden penningvinster på ett sådant sätt,
att de därigenom bli värda hyggligt folks förakt, men detta
förakt rör dem inte, med vad de ohederligt förvärvat köper
de sig fria från det.
— Alldeles riktigt! — ljöd det från Vasenjka
Veslovskij. — Så är det. Naturligtvis gör Oblonskij det bara av
bonhomie, men en och annan säger i alla fall: Tänk,
Oblonskij umgås där...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
