Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tofflor och tänt en cigarr steg ut ur ladan, och snart dog
ljudet av hans och Veslovskijs röster bort i natten.
Levin kunde på länge icke sova. Han låg och lyssnade
till hur hans hästar mumsade på höet. Sedan hörde han,
hur gårdens husbonde i sällskap med äldste pojken begav
sig av ut på nattvakt. Därefter fick han ligga och lyssna till,
hur soldaten i andra ändan av ladan gick till vila
tillsammans med sin systerson, husbondens yngste pojke. Han
hörde, hur gossen med sin späda stämma meddelade sin
morbror det intryck, som hundarna gjort på honom. De hade
för gossen tett sig så stora och fruktansvärda. Han frågade,
vad dessa hundar skulle jaga, och Levin hörde, hur soldaten
med hes och sömnig röst pratade om att jägarna i morgon
skulle gå ut till kärret och skjuta med sina bössor, men
sedan för att få fred för den lilles frågor yttrade: »sov nu,
Vas’jka, sov, annars blir jag ond», varpå han snart
började snarka. Så blev allt tyst. Blott enstaka gnäggningar
från hästarna hördes och då och då en beckasins läte. »Är
det verkligen så, att det blott är på negativt sätt?»
upprepade Levin för sig själv. »Nå, än se’n? Jag rår inte för det.»
Och så började han tänka på morgondagens bestyr.
»I morgon ger jag mig ut tidigt och skall försöka att
inte förivra mig. Det är ju en väldig mängd med beckasiner
här. Också dubbla beckasiner finns det. Och när jag
kommer tillbaka, så har jag väl en biljett från Kitty. Ja, kanske
Stiva har rätt? Jag är inte tillräckligt manlig i mitt
förhållande till henne, jag är på väg att bli en käring...
Men vad är att göra! Åter igen det negativa!»
Bäst han kommit i slummer, fick han höra skratt och
muntert samspråk från Veslovskij och Stepan Arkadjevitj.
Han slog för ett ögonblick upp ögonen: månen hade gått
upp, i den öppna dörren, varifrån månljuset klart flödade
in, stodo de och pratade. Stepan Arkadjevitj talade något
om den unga flickans friskhet och jämförde henne med en
färsk, nyknäckt nötkärna, och därefter hördes Veslovskij
med sitt medryckande glada skratt upprepa ett yttrande,
som troligtvis en bonde riktat till honom: »Sök att skaffa
dig en egen!» Levin mumlade i halvslummern:
— I morgon så fort det gryr... — och somnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
