Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåvo från sig det dova ljud, som särskilt kännetecknar denna
fågelarts flykt. Levin sköt, och fågelns vita bröst slog
plaskande ned i gyttjan. En andra dubbelbeckasin flög upp
bakom Levin utan att invänta hunden. Då Levin vände sig
om, var den redan långt borta. Men skottet nådde den.
En tjugo steg framåt flög den ännu, reste sig så rätt upp i
vädret och störtade omedelbart därpå som en boll rakt ned
och slog tungt i marken på ett torrt ställe.
»Nu tycks det bli ordning!» tänkte Levin, när han lade
ned i jaktväskan de varma feta fåglarna. »Nå, Laska, nu
skall vi väl reda oss?»
Då Levin efter att ha laddat bössan drog vidare, hade
solen redan gått upp, ehuru den ännu befann sig dold i
skyar. Månen hade mistat allt skimmer och skymtade som
ett vitt moln på himlen. Icke en enda stjärna syntes längre.
Glittret av daggen i sävdungarna, som varit silverglänsande,
hade fått guldton. Över det rostiga kärrvattnet låg ett
bärnstensgult skimmer. Det nyss blåaktiga gräset hade gått
över i en grönska, som stötte i gult. Små kärrfåglar
svärmade omkring bland de daggstänkta buskarna runt bäcken,
vilka kastade långa skuggor. En hök hade vaknat och
sittande på en höstack tittade han med missnöjd min ut mot
kärret vändande huvudet från den ena sidan till den andra.
Kajor flögo ut över marken. En barbent pojke var just i
färd med att driva hästarna tillbaka. De nalkades en gubbe,
som rest sig upp och lagt av sig långrocken och nu stod och
kliade sig i huvudet. Röken från skotten hade brett ut sig
som mjölkstrimmor över det gröna gräset.
En av pojkarna kom springande fram till Levin.
— Farbror, i går fanns det änder här! — ropade han
och följde på avstånd efter.
Det var Levin en dubbel förnöjelse att i närvaro av
denne gosse, som ljudligt uttryckte sitt gillande, tätt efter
vartannat nedlägga ytterligare tre beckasiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
