- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
224

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stod och såg ledsen ut. Kusken sade, att den var
överansträngd.

— Det kördes för skarpt i går, Konstantin Dmitritj, —
sade han. — Tänk, hela tio verst med sådan fart!

Det andra obehaget, som till en början förvandlade
Levins goda sinnesstämning till misshumör, men åt vilket han
snart hjärtligt skrattade, bestod däri att det visade sig,
att ingenting fanns kvar av den matsäck, som Kitty låtit
medfölja i sådan riklighet, att det synts honom, att den icke
skulle kunna bli uppäten på en hel vecka. Trött och
hungrig återvändande från jakten hade Levin en så åskådlig
sensation av pastejer, att han riktigt tyckte sig ha deras
doft i näsan och deras smak i munnen, alldeles som Laska,
när hon vädrade vilt. Så fort han kom fram till härbärget,
sade han till Filipp att sätta fram dem. Men det visade sig,
att både pastejerna och kycklingarna tagit slut.

— Ja, här finns aptit! — sade Stepan Arkadjevitj och
pekade leende på Vasenjka Veslovskij. — Jag lider minsann
inte av brist på matlust, men han är rent underbar...

— Nå, det är ingenting att göra åt den saken! — sade
Levin med en mulen blick på Veslovskij. — Filipp, giv hit
oxsteken!

— Oxköttet är uppätet och hundarna har fått benen,
— svarade Filipp

Levin blev så uppbragt, att han harmset utbrast: —
De kunde åtminstone ha lämnat något åt mig! — och han,
hade nästan gråten i halsen.

— Tag inälvorna ur fåglarna, — sade han med en
darrning i rösten till Filipp och bemödade sig att icke se på
Vasenjka, — och stoppa nässlor i dem. Och försök att
åtminstone skaffa mig mjölk att dricka.

Men strax sedan han stillat sin hunger med mjölk,
gjorde han sig förebråelser för att han i en främmandes
närvaro givit uttryck åt sin förargelse, och snart måste han
skratta åt sin av hungern förorsakade misslynthet.

På kvällen gjorde de ännu en tur ut till jaktmarken,
varvid Veslovskij lyckades skjuta ett par fåglar, och då det
började skymma till natt körde de hemåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free