Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det gäller att bestämma, när ni skall flytta in.
— Jag vet verkligen inte. Jag vet bara, att det föds
miljoner barn utan att man behöver resa till Moskva och
anlita läkare... varför då...
— Ja, är det på det viset.
— Nej, det får bli som Kitty vill.
— Om den saken lämpar det sig inte att tala med
Kitty! Vill du verkligen, att jag skulle skrämma henne?
I våras avled Natalie Golitsyna, emedan hon fick för dålig
gynekologisk hjälp.
— Säg bara ifrån, jag gör som ni vill, — sade Levin
med mulen uppsyn.
Furstinnan började utlåta sig för honom, men han hörde
icke på vad hon sade. Ehuru samtalet med furstinnan
rubbat hans sinnesjämvikt, var detta dock icke orsaken till
det mörka uttrycket i hans ansikte. Det berodde på vad han
samtidigt såg vid samovaren.
»Nej, det här går inte an», tänkte han gång efter annan
kastande en blick bort mot Vasenjka, som böjde sig fram
mot Kitty och med sitt vackra leende sade någonting till
henne, vilket kom henne att rodna och se oroad ut.
Han tyckte, att det var något orent i Vasenjkas hållning,
blick och leende. Levin trodde sig till och med se något
orent i Kittys hållning och sätt att le. Åter låg världen
framför honom i mörker. Alldeles som i går kände han sig
med ens utan något varnande förebud kastad ned från
lyckans höjd, från lugnet och värdigheten, till förtvivlans,
ondskans och förnedringens avgrund. Åter blevo alla
människor och allt omkring honom vidrigt.
— Ja, gör som ni vill, furstinna, — sade han och såg
sig åter omkring.
— Vladimir Monomachs krona är tung! — yttrade
skämtsamt Stepan Arkadjevitj ögonskenligen häntydande
icke blott på Levins samtal med svärmodern utan även på
den egentliga orsaken till dennes misstämning, vilken han
iakttagit. — Vad du kommer sent i dag, Dolly.
Alla reste sig för att hälsa på Darja Alexandrovna.
Vasenjka reste sig blott för ett ögonblick. Med den för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
