Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XIV - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då de slutligen kommit fram till en enslig bänk i utkanten
av en lindallé.
— Säg mig ett: var det inte i hans ton något
opassande, något orent, något förnedrande och otäckt? — sade
han, och blev stående framför henne i samma ställning som
den där natten, hållande händerna knutna framför bröstet.
— Jo, det var det, — sade hon med en skälvning i
rösten. — Men, Kost’ja, ser du då inte, att jag är oskyldig?
Jag har från första stund i dag velat anslå en annan ton,
men dessa människor... Varför har de kommit hit? Vad
vi var lyckliga! — sade hon flämtande av snyftningar, som
skakade hela hennes nu så fylliga kropp.
Trädgårdsarbetaren lade märke till, att de vände
tillbaka förbi honom lugnade och med strålande ansikten, fast
de icke blivit befriade från något och icke kunde ha funnit
någonting, som så alldeles särskilt väckt deras glädje där
borta på bänken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
