- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
231

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hon och Grisja hade gått in bland hallonbuskarna
och där... jag kan inte säga vad hon tog sig till. O, vad
jag saknar miss Elliot! Den vi nu har ser inte efter barnen
det ringaste, hon är bara en maskin... Figurez vous, que
la petite...


Och Darja Alexandrovna började berätta om Masjas
förseelse.

— Det är inte något bevis på, att hon har dåliga anlag,
det är bara okynne, — sökte Levin lugna sin svägerska.

— Men varför ser du så förvirrad ut? Varför har du
kommit? — frågade Dolly. — Har något hänt där inne?

Och av den ton, varmed hon uttalade den sista frågan,
förstod Levin, att han icke skulle få svårt att komma fram
med det som han hade på hjärtat.

— Jag har inte varit inne, jag och Kitty har varit
ensamma ute i trädgården. Vi har råkat i gräl för andra
gången... sedan Stiva kom.

Dolly såg på honom med en klok, förstående blick i
ögonen.

— Nå så säg mig, — fortsatte Levin, — handen på
hjärtat, om inte... inte Kitty, men den där herrn har
anslagit en ton, som kan tyckas obehaglig, inte bara obehaglig
utan gemen, en förnärmelse för en gift man?

— Ja, ser du, hur skall jag säga... Stå kvar, stå still
i hörnet! — vände hon sig till Masja, som då hon såg ett
knappt märkbart leende på sin mors läppar hade vänt på
sig. — Allmänna meningen inom umgängeslivet skulle nog
vara, att han uppför sig som alla unga män brukar. Il fait
la cour à une jeune et jolie femme
, och en äkta man, som
tillhör stora världen, bör blott känna sig smickrad härav.

— Ja, ja, — sade Levin dystert, — men har du inte
märkt?

— Inte bara jag, utan också Stiva. Han sade rent av
till mig efter teet: je crois que Veslovskij fait un petit brin
de cour à Kitty
.

— Nå, skönt, då kan jag vara lugn. Jag skall köra iväg
honom, — sade Levin.

— Vad, har du blivit galen? — ropade Dolly förfärad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free