Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad tänker du på, Kost’ja, tag ditt förnuft till fånga, —
sade hon med ett leende. — Nå, du kan gå till Fanny, —
vände hon sig till Masja. — Nej, om du vill, skall jag säga
till Stiva. Han kan ordna, så att han ger sig av. Han kan
ju säga, att du väntar nya gäster. Över huvud taget har
han ingenting här i huset att göra.
— Nej, nej, den saken skall jag sköta själv.
— Men du kommer att råka i gräl med honom.
— Visst inte. Det skall bli mig ett riktigt nöje,
verkligen ett nöje, — sade Levin med en häftig glimt i ögonen.
— Nå, Dolly, ge henne din förlåtelse! Hon skall nog aldrig
göra så mer, — sade Levin om den lilla synderskan, som
icke kommit sig för att gå till Fanny och i tvehågsenhet
blivit stående framför Dolly tittande opp under lugg på
modern sökande hennes blick.
Dolly såg på henne. Flickan brast ut i en högljudd
snyftning och dolde ansiktet i moderns knä, och modern
lade sin magra, veka hand på barnets huvud.
»Ja, vad har han och vi för gemensamt?» tänkte Levin
och gick för att söka upp Veslovskij.
Då han passerade förstugan, sade han till om att man
skulle göra landån färdig att fara till stationen.
— I går gick en av fjädrarna sönder, — upplyste
betjänten.
— Nå, gör tarantassen klar, men raska på. Var är herrn,
som gästar oss?
— Han gick in i sitt rum.
Levin kom in till Vasenjka just som denne varit
sysselsatt med att packa upp en del saker ur sin kappsäck. Han
hade lagt upp framför sig en del nya nothäften och satt nu
och spände på sig läderdamaskerna för att ge sig ut på en
ridtur.
Om det nu var någonting särskilt i Levins ansikte eller
Vasenjka själv kommit underfund med att »ce petit brin
de cour» som han tillåtit sig icke riktigt passade i denna
familj, alltnog, han visade så mycket av förlägenhet över
Levins inträde, som en man som levat med i stora världen
kan vara i stånd att röja av en dylik känsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
