Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alexandrovna kontorsskrivaren för att jaga de
skrämmande tankarna från sig.
— De säger, att det är sju verst från denna byn.
Ekipaget rullade längs en bygata ned mot en liten bro.
På denna bro gick en skara bondkvinnor med knyten på
ryggen under glatt och högljutt samspråk. Kvinnorna
blevo stående på bron nyfiket betraktande den förbifarande
herrskapsvagnen. Alla dessa mot henne riktade ansikten
tycktes Darja Alexandrovna vara friska och glada, de
väckte avund hos henne genom sitt uttryck av livsglädje.
»Var och en av dessa är med i livet, njuter av livet, —
fortsatte Darja Alexandrovna sina tankar, då hon åkt förbi
bondkvinnorna och efter att ha kommit upp på en backe
vid hästarnas trav angenämt vaggades av den gamla
landåns mjuka fjädrar, — och jag är som en fånge utsläppt ur
ett fängelse, där jag av bekymmer tröttas till döds, jag har
blott för ett ögonblick fått sansa mig. Jag ser alla leva med
i livet: dessa bondkvinnor, min syster Natalie, Varenjka och
Anna, som jag är på väg till, blott inte mig själv.
»Och man angriper Anna. Varför? Är jag kanske bättre?
Jag har åtminstone en make, som jag älskar. Låt vara, att
jag inte kan hålla av honom som jag skulle vilja, men jag
hyser dock kärlek för honom, men Anna kunde inte älska
sin. Vari består hennes skuld? Hon vill leva. Gud har
nedlagt den viljan i vår själ. Det är mycket möjligt, att jag
hade kunnat göra detsamma. Jag vet ännu inte, om jag
gjorde rätt, då jag lydde hennes råd, den förfärliga tid, då
hon var på besök hos oss i Moskva. Jag hade då bort överge
min man och börja mitt liv från början. Jag hade kunnat
älska och bliva älskad tillbaka på ett verkligt sätt. Och är
det kanske bättre som det är nu? Jag kan inte hysa någon
aktning för honom. Men nu kan jag inte vara utan honom,
— tänkte hon om sin man, — och jag får dras med honom.
Är det bättre? Då kunde jag ännu väcka behag, då var inte
än min skönhet gången», fortsatte Darja Alexandrovna sin
tankegång och fick lust att kasta en blick i en spegel. Hon
hade med sig en liten toalettspegel i sin handväska och hon
ville ta upp den, men då hon framför sig såg ryggarna av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
