Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XVI - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kusken och kontorsskrivaren, kom hon att tänka på att hon
skulle skämmas, om någon av dem vände sig om, och hon
lät spegeln vara.
Men utan att se sig i spegeln, tänkte hon i alla fall, att
det icke var för sent. Hon erinrade sig Sergej Ivanovitj,
som brukade vara särskilt älskvärd mot henne, och Stivas
vän, den hygglige Turovtsyn, som hjälpt henne att pyssla
om barnen, då de hade scharlakansfeber, och visat sig
intagen av henne. Och ytterligare fanns det en helt ung man
vilken enligt vad hennes man skämtsamt meddelat henne
hade förklarat som sin åsikt, att hon var den vackraste
av de tre systrarna. Och de mest lidelsefulla och orimliga
romaner byggdes upp i Darja Alexandrovnas inbillning.
»Anna har handlat alldeles riktigt, och jag kan inte höra till
dem, som förebrår henne. Hon är lycklig och gör en annan
lycklig, hon är inte förtryckt som jag, helt säkert är hon
ännu samma friska och kloka varelse, öppen för allt», tänkte
Darja Alexandrovna, och ett knipslugt leende krusade
hennes läppar, särskilt emedan hon, då hon tänkte på Annas
roman, parallellt spann ut en liknande åt sig själv förenande
sitt öde med en manlig varelse, ett obestämt
kollektivbegrepp, som besvarade hennes kärlek. I likhet med Anna
gjorde hon i tankarna en bekännelse om detta förhållande
för sin man. Och Stepan Arkadjevitjs förvåning och
förvirring vid denna underrättelse kom henne att le.
Upptagen av dylika fantasier körde hon in på den
sidoväg, som från stora landsvägen ledde till Vozdvizjenskoje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>