Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osympatisk engelska, så föga »respectable». Dessutom förstod Darja
Alexandrovna på några ord som sades, att Anna, amman,
barnsköterskan och den lilla icke hade levat sig samman
och att ett besök av modern hos barnet var något mindre
vanligt. Anna ville ta fram en viss leksak åt den lilla, men
kunde icke finna den.
Det underligaste var dock, att Anna, då hon tillfrågades
om hur många tänder flickan hade, tog miste och alls icke
hade någon aning om, att barnet fått två tänder till.
— Ibland känner jag det så nedtyngande, att jag här
är så överflödig, — sade Anna vid utgången från
barnkammarn lyftande på sitt släp för att komma förbi en leksak, som
stod vid dörren. — Så var det inte med första barnet.
— Jag trodde, att det skulle varit tvärtom, — yttrade
Darja Alexandrovna skyggt.
— O, nej. Du vet väl, att jag fått se honom, Serjozja,
— sade Anna plirande med ögonen, som om hon såge
någonting långt borta. — För övrigt skall vi tala härom
senare. Du kan inte tro det, jag är som en uthungrad, som
fått ett helt middagsmål ställt framför sig och inte vet, vad
han skall gripa sig an med först. Det där middagsmålet —
det är du och de stunder jag väntar få sitta och språka med
dig, samtal som jag inte skulle kunna föra med någon annan,
och jag vet inte med vilket ämne jag först skall börja. Mais
je ne vous ferai grâce de rien. Jag måste tala ut om allt.
Ja, och så måste jag ge dig en liten förteckning på det
sällskap, som du träffar samman med hos oss, — grep hon in på
ett nytt samtalsämne. — Jag börjar med damerna. Vi har
här furstinnan Varvara. Du känner henne redan, och jag
vet, vad du och Stiva har för mening om henne. Stiva
säger, att det enda syfte, hon har i sitt liv, är att söka visa
sin överlägsenhet över tant Katerina Ivanovna. Och det
är sant, men hon är så hygglig, och jag är henne så tacksam.
En gång i Petersburg hade jag ovillkorligen behov av »un
chaperon». Då hade jag henne att tillgripa. Ja, det är då
säkert, att hon är hygglig. Hon har underlättat mycket för
mig i min belägenhet. Jag märker, att du inte inser allt det
svåra i min belägenhet... där, i Petersburg, — tillade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
