Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett slag i trädgården och sedan ta en båttur, så att Darja
Alexandrovna får se stranden, — föreslog Vronskij.
— Jag går med på vad som helst, — sade Svijazjskij.
— Jag tror, att Dolly skulle finna det trevligast att
först promenera omkring litet, — inte sant? Och sedan kan
vi fara ut med båten, — sade Anna.
Man beslöt göra detta. Veslovskij och Tusjkevitj
begåvo sig till badhuset och lovade att där ställa i ordning
båten och invänta de övriga.
Man vandrade parvis framåt trädgårdsstigen: Anna vid
Svijazjskijs sida och Dolly vid Vronskijs. Dolly kände sig
en smula förlägen och förvirrad i den fullständigt nya
omgivning, hon kommit in i. Rent abstrakt, teoretiskt ansåg
hon Annas handlingssätt försvarligt, ja hon trodde sig gilla
det. Såsom icke så sällan händer med oegennyttigt
sedesamma kvinnor, som uttråkats av detta sedliga livs
enformighet, ställde hon sig på avstånd urskuldande inför den
brottsliga kärleken, ja rent av kände avund inför den.
Dessutom hyste hon en uppriktig tillgivenhet för Anna.
Men i verkligheten, då hon såg henne i kretsen av dessa
främmande människor, där vad som ansågs för god ton var
något nytt för Darja Alexandrovna, kände hon sig helt
förlägen. Särskilt obehagligt var det för henne att här se
furstinnan Varvara, som förlät dem allt på grund av den
komfort, hon åtnjöt i detta hem.
Rent allmänt sett kunde Dolly i huvudsak gilla Annas
handlingssätt, men det var henne dock obehagligt att se den
man, för vars skull hon brutit med sedvänjan. Dessutom
hade Vronskij aldrig tilltalat henne. Hon ansåg honom för
mycket högfärdig och kunde icke se något, som han hade
att vara särskilt stolt över annat än rikedom. Men mot
sin vilja kom hon dock att här i hans hem känna sig mera
imponerad av honom, men hon kunde icke känna sig
otvungen i hans sällskap. Den känsla hon erfor var ungefär lik
den hon hade haft inför kammarjungfrun för den lappade
koftans skull. Liksom hon inför kammarjungfrun känt icke
blygsel men dock förlägenhet för de lagade ställena, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
