Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon i Vronskijs sällskap en liknande känsla med hänsyn till
sitt sätt att vara.
Dolly kände sig bortkommen och sökte efter ett
samtalsämne. Ehuru hon kunde anta, att han med sin stolthet
fann behag i annat än berömmande ord om detta hus och
dess trädgård, sade hon i alla fall till honom, att hans hus
mycket tilltalade henne. Hon kunde icke finna annat ämne
för ett samtal.
— Ja, det är en mycket vacker byggnad, den är i
gammal god stil, — sade han.
— Jag tilltalades så av gården framför förstutrappan.
Var den så förut?
— Å, visst inte! — sade han, och hans ansikte lyste upp
av tillfredsställelse. — Om ni sett, hur den var ännu i våras!
Och han begynte, till en början försiktigt men sedan med
allt större iver, att fästa hennes uppmärksamhet på alla
möjliga enskildheter i huset och trädgårdens utsmyckning.
Det var tydligt, att Vronskij, efter att ha lagt ned mycket
arbete på att förbättra och försköna stället, kände ett
behov av att få visa sig stolt däröver i en främmandes närvaro
och därför uppriktigt gladde sig åt Darja Alexandrovnas
beröm.
— Om ni vill bese sjukhuset och inte är för trött, så är
det inte långt dit. Låt oss gå, — sade han, efter att med
en blick på hennes ansikte ha övertygat sig om, att hon icke
skulle finna det tråkigt.
— Kommer du med, Anna? — vände han sig till denna.
— Vi följer väl med? Inte sant? — yttrade hon till
Svijazjskij. — Mais il ne faut pas laisser le pauvre
Veslovskij et Tusjkevitj se morfondre là dans le bateau. Vi måste
skicka bud till dem. — Ja, det är ett minnesmärke, som han
håller på att uppresa åt sig här, — sade Anna, vänd till
Dolly med samma slugt medvetna leende, med vilket hon
förut talat om detta sjukhus.
— Ja, det är ett riktigt storverk! — sade Svijazjskij.
Men för att icke synas vilja komma blott med smicker till
Vronskij, lät han strax därpå en lätt klandrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
