Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anmärkning följa. — Det förundrar mig dock, greve, — sade han,
— att ni, som i sanitärt hänseende gör så mycket för folket,
är så likgiltig för skolfrågan.
— C’est devenu tellement commun, les écoles, — sade
Vronskij. — Nå, ni bör förstå, att det inte är av någon dylik
orsak, men i alla fall har jag fattat sådant intresse för vad
jag nu förehar. Hitåt får vi gå, om vi skall till sjukhuset,
— sade han vänd till Darja Alexandrovna och pekade på
en sidoväg, sam vek av från allén.
Damerna slogo upp sina parasoller och gingo in på
sidovägen. Efter några buktningar av denna kom man fram
till en grind i en inhägnad, och därifrån såg Darja
Alexandrovna framför sig på en högre belägen plats en stor röd
byggnad av egenartad form, som tycktes vara nästan färdig.
Det ännu icke färgade blecktaket lyste med bländande glans
i det skarpa solskenet. Bredvid denna redan uppförda
byggnad höll man på med att mura upp en annan.
Förskinnsbärande arbetare stodo på byggnadsställningar sysselsatta
med att foga tegelstenar intill varandra, breda ut och jämna
till murbruk, som hälldes upp ur stora pytsar.
— Vad arbetet går kvickt undan hos er! — sade
Svijazjskij. — Då jag var här sist, fanns inte taket än.
— Till hösten kommer allt att bli klart. Invändigt är
redan nästan allt i ordning, — sade Anna.
— Men det där nya bygget vad skall det bli?
— Där skall bli bostad för doktorn och lokal för
apoteket, — svarade Vronskij. I detsamma fick han syn på
arkitekten, som iförd kort överrock kom dem tillmötes.
Vronskij urskuldade sig inför damerna och skyndade mot honom.
Efter att ha gått en sväng förbi en grop, där arbetarna
hämtade kalk, blev han för en stund stående i ytterst
livligt samspråk med arkitekten.
— Mittfasaden verkar fortfarande för låg, — svarade
han Anna, som frågade vad samtalet rörde sig om.
— Jag sade ju, att grundmuren borde höjas, — sade
Anna.
— Ja, naturligtvis vore det det bästa, Anna
Arkadjevna, — sade arkitekten, — men det är redan för sent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
