- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
261

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ja, jag har sådant intresse för detta, — yttrade Anna
till Svijazjskij, som uttryckt sin förvåning över hennes
insikter i arkitektur. — Den nya byggnaden bör ju passa
samman med sjukhuset. Men man har kommit att tänka på
den senare och börjat utan plan på enhetlighet dem emellan.

Efter att ha slutat sitt samtal med arkitekten, vände
Vronskij tillbaka till damerna och ledsagade dem in i
sjukhuset.

Fast man utvändigt ännu höll på med att göra i ordning
gesimserna och i nedre våningen ännu icke slutat med
målningen, hade i övre våningen nästan allting blivit färdigt.
Sällskapet gick uppför en bred järntrappa och trädde från
en avsats in i det första stora rummet. Väggytorna voro
klädda med stuck, som imiterade marmor, och i de stora
fönstren voro väldiga hela glasrutor insatta. Endast
parkettgolvet var icke fullt färdigt. Snickarna, som just voro
i färd med att hyvla en uppskjutande kvadratyta stannade
i sitt arbete, togo av bindlarna, som de buro om hårfästena,
och kommo fram för att hälsa på herrskapet.

— Det är mottagningsrummet, — sade Vronskij. —
Här skall det stå en pulpet, ett bord, ett skåp och ingenting
mera.

— Låt oss gå åt denna sidan. Gå bara inte för nära
fönstret, — sade Anna och kände efter om färgen torkat. —
Alexej, färgen är redan torr, — tillade hon.

Från mottagningsrummet trädde sällskapet ut i en
korridor. Här fick man under Vronskijs ledning bese
ventilationsanordningar anlagda efter ett nytt system. Därefter
förevisade han badkar av marmor och sängar med ovanliga
resårmadrasser. Sedan visade han dem sjuksalarna den
ena efter den andra, förrådsrummet, linnerummet,
eldstäder av ny konstruktion, skjutvagnar, som under
ljudlös gång kunde utföra sina transporter i korridoren och
mycket annat. Svijazjskij, som var kännare av alla
nutidens förbättringar, uttryckte överallt sitt gillande. Dolly
visade blott förundran över vad hon aldrig förr sett och
begiven på att lära känna allt, gjorde hon de mest
omständliga frågor, vilket tydligen beredde Vronskij ett nöje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free