Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, jag kan lika gärna...
— Nå, låt oss sätta oss ner här.
Darja Alexandrovna satte sig ned på en trädgårdsbänk.
Vronskij förblev stående framför henne.
— Jag ser, att hon är lycklig, — upprepade han, och
Darja Alexandrovna greps av ett ännu starkare tvivel på
att så var fallet. — Men kan det fortsätta på detta vis?
Om vi har handlat väl eller illa, det är en annan fråga, men
tärningen är kastad, — sade han och gick över till att tala
franska i stället för ryska, — och vi har blivit bundna vid
varandra för hela livet, bundna genom de heligaste band,
genom vår kärlek. Vi har ett barn, vi kan vänta oss flere
barn. Men lagen är sådan, och alla de förhållanden vi
befinner oss i är sådana, att vi har att räkna med tusen
förvecklingar, som hon nu, andandes ut efter alla lidanden och
prövningar inte ser, inte vill se. Och det är ju förklarligt.
Men för mig är det omöjligt att inte se. Enligt lagen är min
egen dotter — inte min dotter utan en Karenina. Jag vill
inte vara med om detta bedrägeri! — utbrast han med en
energiskt avvärjande handrörelse och betraktade med mörk
och spörjande blick Darja Alexandrovna.
Hon svarade ingenting utan såg blott på honom. Han
fortsatte:
— Om jag i morgon finge en son, skulle han, min son,
enligt lagen vara — en Karenin, han skulle varken vara
arvinge till mitt namn eller min förmögenhet. Och hur
lyckligt än vårt familjeliv må gestalta sig, hur många barn vi
än finge — mellan dem och mig känner lagen intet band.
De räknas som Kareninar. Ni bör förstå, hur svårt och
förfärligt detta tillstånd måste vara! Jag har försökt att tala
med Anna om detta. Det irriterar henne. Hon kan inte
förstå det, och jag kan inte heller till henne säga allt. Låt
oss nu se saken från en annan sida. Jag är lycklig, lycklig
genom hennes kärlek, men jag måste ha en verksamhet.
Jag har funnit denna verksamhet, och jag är stolt över den,
jag anser den vara av ädlare slag än vad som sysselsatt alla
mina före detta kamrater i hov- och armétjänst. Jag
kommer för visso inte att utbyta denna verksamhet mot deras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
