- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
266

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Här har jag mitt arbete, jag är lycklig, jag är nöjd, i detta
avseende behövs det för oss ingenting mer för lyckan. Cela
n’est pas un pis-aller
, tvärtom...

Darja Alexandrovna lade märke till, att han börjat
komma bort från vad han tänkt säga, hon begrep icke
riktigt, vari denna avvikelse bestod, men med känslan
uppfattade hon, att Vronskij då han begynt att tala om sina
innersta tankar, om vilka han icke kunde tala ens med Anna,
kommit att yppa allt, att frågan om hans verksamhet här
ute på landet låg honom lika mycket om hjärtat som hans
förhållande till Anna.

— Låt mig fortsätta min tankegång, — sade han efter
att ett ögonblick ha besinnat sig. — Huvudsaken för den
som gripit sig an med ett verk är, att han kan känna sig
övertygad om, att det som han utför inte skall dö med
honom själv — att han äger arvingar. Men jag har inga.
Tänk er, hur det måste kännas för en man, som på förhand
vet, att de barn han äger med en älskad kvinna, inte får
vara hans, utan måste anses tillhöra någon, som avskyr
dem och inte vill veta av dem. Är inte det förfärligt!

Han tystnade, tydligen starkt uppbragt.

— Ja, naturligtvis förstår jag detta. Men vad kan Anna
göra? — frågade Darja Alexandrovna.

— Ja, här kommer vi till vad som just är syftet med min
hänvändelse, — sade han med möda återvinnande sitt
lugn. — Anna kan. Det är på henne det beror... Till
och med för att hos kejsaren kunna anhålla om rätt till
adoption, är skilsmässa oundgängligen av nöden. Hennes
man var fullt villig att gå med på skilsmässa — då, när er
man nästan hade ordnat allt. Och även nu, vet jag, skulle
han inte ge avslag. Det behövs blott att skriva till honom.
Han uttalade öppet vid tillfället i fråga, att om hon
uttryckte en önskan, skulle han inte ge avslag. Naturligtvis,
— sade han med en mörk glans i blicken, — är det en av de
fariseiska grymheter, som blott en dylik människa utan
hjärta är mäktig. Han vet, vilken plåga varje erinring om
honom är för henne, och medveten om hurudan hon är,
fordrar han ett brev från henne. Jag förstår, att det är ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free