- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
267

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXI - XXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kval för henne. Men det finns så viktiga skäl, att det gäller
passer pardessus toutes ces finesses de sentiment. Il y va
du bonheur et de l’existence d’Anne et de ses enfants
. Jag
talar inte om mig själv, fast jag känner det svårt, mycket
svårt, — sade han med ett uttryck av hotfullhet mot någon,
därför att han kände det så svårt. — Därför, furstinna,
griper jag hänsynslöst efter er som ett räddningsankare. Hjälp
mig att få henne att skriva till honom och begära
skilsmässa!

— Ja, naturligtvis, — sade Darja Alexandrovna
eftersinnande, livligt erinrande sig sitt senaste
sammanträffande med Alexej Alexandrovitj. — Ja, naturligtvis, —
upprepade hon i bestämd ton tänkande på Anna.

— Använd ert inflytande på henne, få henne att skriva.
Jag vill inte och kan knappt tala med henne om detta.

— Gott, jag skall tala med henne. Men varför tänker
hon inte själv på detta? — sade Darja Alexandrovna, som i
detsamma av någon oförklarlig anledning kom att erinra sig
Annas nya vana att kisa med ögonen. Och det slog henne,
att Annas ögon just drogo hop sig, då man kom in på vad
som rörde hennes innersta. »Det är alldeles som hon ville
sluta till ögonen för sitt eget liv, för att inte se allt», tänkte
Dolly. — Naturligtvis vill jag både för min egen skull och
för Annas tala med henne, — svarade Darja Alexandrovna,
då Vronskij tackade henne för det givna löftet.

De stego upp och gingo hemåt.

XXII.



Då Anna anlände hem och fann Dolly redan
återkommen, såg hon henne uppmärksamt in i ögonen, liksom ville
hon fråga något om hennes samtal med Vronskij, men
yttrade ingenting därom.

— Ja, nu är det strax tid att äta middag, — sade hon.
— Vi har ännu nästan inte fått vara tillsammans. Men jag
räknar på kvällen. Nu måste jag kläda om mig. Jag tror,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free