Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vasenjka Veslovskij och hennes egen man och Svijazjskij och
många, som hon kände, tänkte aldrig på sådant och trodde
utan vidare vad varje bättre värd vill låta sina gäster tro,
nämligen, att allt som så väl anordnats hos honom icke
kostat honom, värden, det ringaste besvär, utan uppstått så
gott som av sig själv. Darja Alexandrovna visste, att av
sig själv kunde icke ens barnens frukostgröt uppstå och att
följaktligen vid en så storståtlig tillställning som denna
alldeles särskilda bemödanden måste ha blivit nedlagda av
någon viss. Och på Alexej Kirillovitjs blick, då han såg ut
över bordet, på hans rörelse med huvudet, då han gav
ett tecken åt hovmästarn, och på tonfallet, då han frågade
henne om hon föredrog kall eller varm soppa, förstod hon,
att allt utfördes och hölls vid makt genom värdens omsorger.
Anna hade tydligtvis icke mer att göra med saken än
Veslovskij. Hon, Svijazjskij, furstinnan Varvara och
Veslovskij voro alla i samma bemärkelse gäster, som glatt njöto
av vad som anordnats för dem.
Anna var blott värdinna så till vida, att det var hon,
som ledde samtalet. Och detta var ingen lätt sak för en
värdinna vid ett mindre middagsbord som detta, då
personer sådana som förvaltaren och arkitekten, folk från en
helt annan värld, voro närvarande, skygga inför ovan lyx
och urstånd att ta livligare del i den allmänna diskussionen.
Men detta svårskötta samtal kunde Anna med sin invanda
taktkänsla leda på ett både naturligt och roande sätt.
Samtalet kom in på hur Tusjkevitj och Veslovskij på
tu man hand tillbragt sin tid i båten, och Tusjkevitj började
berätta om de senaste regattor, som hållits av
segelsällskapet i Petersburg. Men Anna begagnade sig av ett tillfälligt
avstannande i samtalet och vände sig till arkitekten för att
få honom med.
— Nikolaj Ivanytj — sade hon om Svijazjskij, — var
förbluffad över hur den nya byggningen vuxit upp, sedan
han var här sist, men även jag, som brukar vara där varje
dag, förvånar mig ständigt över hur fort det går undan.
— Med hans högvälborenhet är det så lätt att
samarbeta, — sade med ett leende arkitekten (en hygglig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
