- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
270

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stillsam man, som dock var medveten om sitt värde). —
Annat är det att ha att göra med
guvernementsmyndigheterna. Där de skulle ha låtit ett helt ris papper bli
skrivet, har jag bara att vända mig till greven, vi talas vid,
och saken är klar efter några ord.

— På amerikanskt vis, — sade Svijazjskij leende.

— Ja, där bedrives byggnadsväsendet rationellt...

Samtalet kom nu in på vissa maktmissbruk i Förenta
staterna, men Anna förde det snart in på ett annat område
för att få förvaltaren att bryta sin tystnad.

— Har du någon gång sett en slåttermaskin? — vände
hon sig till Darja Alexandrovna. — Vi hade begivit oss ut
för att se på sådana, då vi mötte dig. Det var första gången
jag sett en sådan.

— Hur arbetar den? — frågade Dolly.

— Alldeles som en sax. Det är ett bräde med många
små saxar. Så här.

Anna grep med sina vackra ringprydda vita händer en
kniv och en gaffel och började demonstrera. Hon märkte
tydligen, att hennes förklaring var allt annat än begriplig,
men vetande med sig, att hon talade på ett angenämt sätt
och att hennes händer voro vackra, höll hon på en stund
därmed.

— Det är snarare som pennknivar än saxar, — inföll
Veslovskij leende utan att ta sina blickar från värdinnan.

Anna log knappt märkbart utan att svara honom. —
Är det inte sant, Karl Fjodorovitj, att det är som saxar?
— vände hon sig till förvaltaren.

— O ja, — svarade tysken. — Es ist ein ganz einfaches
Ding
, — och började att förklara maskinens konstruktion.

— Det är skada, att den inte också kan binda. På
utställningen i Wien såg jag en, som band hop kärvar med
fin ståltråd, — sade Svijazjskij. — Sådana borde vara ännu
bättre...

Es kommt drauf an... Der Preis vom Draht muss
ausgerechnet werden
. — Och tysken, som nu väckts upp ur
sin tystnad, vände sig nu till Vronskij. — Das lässt sich
ausrechnen, Erlaucht
. — Tysken skulle just sticka handen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free