Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i fickan, där han hade en anteckningsbok med blyertspenna,
vari han brukade uträkna allt, men erinrande sig, att han
satt vid ett middagsbord, och seende Vronskijs kalla blick,
hejdade han sig. — Zu kompliziert, macht zu viel... besvär,
— sade han och tystnade.
— Wünscht man gut bezahlt, so hat man auch...
Beschwär, — sade Vasenjka Veslovskij, som ville göra sig
lustig över tysken. — J’adore l’allemand, — vände han sig
därpå med ett leende till Anna.
— Cessez, — sade hon till honom i skämtsamt sträng
ton.
— Och vi som trodde, att vi skulle råka på er ute på
fältet, Vasilij Semjonytj, — sade hon nu vändande sig till
doktorn, en man med sjukligt utseende, — vart tog ni vägen?
— Jag var där, men jag förflyktigades, — sade doktorn
med ett melankoliskt leende.
— Nå, då måtte ni lia fått god motion.
— Storartad.
— Nå, hur är det med den sjuka gumman? Det är väl
inte tyfus, vill jag hoppas.
— Om det inte är tyfus, så står det i alla fall illa nog
till med henne.
— Stackars hon! — sade Anna och efter att nu ha visat
sig artig mot de i mannens tjänst anställda, vände hon sig
till det övriga sällskapet.
— Men att förfärdiga en sådan där maskin efter er
redogörelse, vore i alla fall svårt, Anna Arkadjevna, — sade
Svijazjskij skämtsamt.
— Nej, varför det? — sade Anna med ett leende, som
vittnade om att hon visste, att hennes försök att härma
maskinen hade skett med handrörelser, som Svijazjskij
funnit behag i att betrakta. Detta drag av koketteri, som
kunde passat en mycket ung dam, berörde Dolly oangenämt.
— Ja, men så är Anna Arkadjevnas insikter i
arkitekturen desto större, — sade Tusjkevitj.
— Ja, i går hörde jag Anna Arkadjevna använda så
konstiga byggnadstermer, att jag knappt kan säga efter
dem, — sade Veslovskij.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
