Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var, skulle det inte finnas någon möjlighet, skulle det inte
gå... — Darja Alexandrovna stakade sig, — att ordna,
förbättra din belägenhet... Du vet, hur jag ser på
saken... Men i alla fall, om det vore möjligt, skulle ni
gifta er...
— Jaså, skilsmässa! — sade Anna. — Vet du, att den
enda kvinna, som kom till mig i Petersburg, var Betsy
Tverskaja. Du känner henne ju? Au fond c’est la femme la
plus dépravée qui existe. Hon har haft en förbindelse med
Tusjkevitj och på det värsta sätt bedragit sin man. Och
hon sade till mig, att hon inte ville vara bekant med mig,
så länge min belägenhet inte blivit lagligt ordnad. Tro inte,
att jag ställer er på samma plan... Jag känner dig, käraste.
Men ofrivilligt kom jag att tänka på... Nå, vad sade han
till dig? — gentog hon.
— Han sade, att han lider både för din och för sin skull.
Kanske, vill du säga, att det är egoism, men vilken
välgrundad och ädel egoism! Han vill för det första göra sin dotter
till sitt lagliga barn och vara din make, äga rätt till dig.
— Vilken kvinna, vilken slavinna, kan vara till den grad en
slavinna som jag, jag i min belägenhet? — avbröt Anna dystert.
— Vad han först och främst önskar... det är ju, att
du inte skall lida.
— Det är en omöjlighet! Nå vad?
— Jo, hans önskan är den mest rättmätiga: han vill att
era barn skall ha sin fars namn.
— Vilka barn? — inföll Anna plirande hop ögonen utan
att se på Dolly.
— Annie och de som kan komma efter...
— I det avseendet kan han vara lugn: jag kommer inte
att få några barn mer.
— Hur kan du säga det?
— Jag kommer inte, därför att jag inte vill.
Och trots all sin upprördhet kunde Anna icke låta bli att
le, varseblivande det naiva uttryck av nyfikenhet, förvåning
och fasa, som avmålade sig i Dollys ansikte.
— Efter min sista sjukdom sade doktorn...
— — — — — — — — — — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
