- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
281

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXIII - XXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det kunna vara bättre för hennes älsklingsbarn Grisja, om
han aldrig funnits till? Och detta spörsmål tycktes henne så
orimligt, så underligt, att hon skakade huvudet för att
förskingra detta virrvarr av kretsande vanvettstankar.

— Nej, jag vet inte varför, men det är inte bra, —
kunde hon blott yttra med ett uttryck av vämjelse i
ansiktet.

— Ja, men du får inte glömma bort, vem du är och vem
jag är... Och dessutom, — fortsatte Anna, liksom hon
trots allt sitt överflöd på argument och all fattigdom i
Dollys invändningar ändock tvivlade på, om det var bra,
— glöm inte det viktigaste, att jag nu är i en helt annan
ställning än din. För dig är frågan: vill du äga fler barn
eller inte, men för mig: vill jag över huvud taget ha barn.
Och det är en stor skillnad. Du bör förstå, att jag i min
belägenhet inte kan önska detta.

Darja Alexandrovna brydde sig icke om att komma med
några invändningar. Hon fick plötsligt en känsla av, att
hon och Anna voro så långt komna ifrån varandra, att det
fanns frågor, rörande vilka de aldrig kunde bli ense och
varom det var bättre att icke tala.

XXIV.



— Men så mycket större skäl har du att söka ordna din
ställning, medan det än är möjligt, — sade Dolly.

— Ja, om det är möjligt, — sade Anna plötsligt, med
en helt annan, tyst och sorgmodig röst.

— Är då inte skilsmässa möjlig? Jag har hört, att din
man förklarat sig villig.

— Dolly, jag vill inte tala om detta.

— Nå, låt oss lämna det, — skyndade sig Darja
Alexandrovna att säga märkande ett uttryck av lidande i Annas
ansikte. — Jag tycker bara, att du ser tingen för mörkt.

— Jag? Visst inte. Jag är mycket glad och
tillfredsställd. Du har sett, je fais des passions. Veslovskij...

— Ja, för att vara uppriktig måste jag erkänna, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free