Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en enda dag utanför den, och hon beslöt att i morgon
ovillkorligen fara tillbaka.
Då Anna kommit åter till sitt rum, tog hon fram ett
litet glas och hällde däri några droppar av en medicin, vars
huvudbeståndsdel utgjordes av morfin. Sedan hon tömt
det, satt hon en stund orörlig, varpå hon med lugn och
glad sinnesstämning begav sig in i sängkammaren.
Då hon trädde in i rummet, betraktade Vronskij henne
uppmärksamt. Han sökte efter spåren av det samtal, som
han visste, att hon måste ha haft med Dolly, i vars rum
hon stannat så länge. Men han lade icke märke till något
särskilt i Annas ansiktsuttryck, där blott behärskning av
en upprörd känsla och lust att dölja något kunde iakttagas.
Vad han såg var nästan uteslutande blott hennes skönhet,
vilken som alltid fängslade hans blick, hennes medvetande
om denna skönhet och hennes önskan att äga inflytande
över honom. Han ville icke fråga henne, vad de samtalat
om, utan hoppades, att hon själv skulle säga något. Men
hon yttrade blott:
— Det gläder mig, att du tycker om Dolly. Eller hur?
— Jag känner henne ju sedan länge. Hon är mycket
god, efter vad jag kan se, mais excessivement terre-à-terre.
Men jag har glatt mig mycket åt hennes besök.
Han grep Annas hand och såg henne frågande in i
ögonen.
Hon förstod denna blick på ett annat sätt och log mot
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
