- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
296

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXVII - XXVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

partiet kunna utse någon annan av de sina, så att hela
beräkningen sloge fel. Men om opposition blott syntes möta
från ett enda distrikt, Svijazjskijs, komme Snetkov att låta
uppställa sig som kandidat. Man komme att välja honom
och till och med ge honom några röster mer än nödigt, så
att motpartiet bleve misslett i sina beräkningar. När så en
av det egna partiet blev föreslagen som vicemarskalk för
guvernementet, skulle man ge denne ännu fler röster.[1]
Levin förstod nu vad det rörde sig om, men hade icke allt
riktigt klart för sig och ville ytterligare göra några frågor,
då med ens alla kringstående började tala och under sorl
drogo in i stora salen.

— Vad står på? Vem? — Vems fullmakt? — Blir han
avvisad? — Saknar han fullmakt? — Fljorov får inte rösta.
— Varför det, står han under åtal? — Då skulle ju ingen
kunna rösta. Det är tarvligt. — Så är lagen! — hörde Levin
från olika håll och i sällskap med alla de övriga, som fått
brått av ängslan att gå miste om något, begav han sig in i
stora salen och trängande sig förbi sina ståndsbröder sökte
han komma närmare till guvernementsbordet, där
guvernementets adelsmarskalk, Svijazjskij och några andra ledare
voro inbegripna i en häftig ordväxling.

XXVIII.



Levin stod rätt långt från bordet. Han kunde icke höra
tydligt, ty bredvid honom stod en herre, som utstötte hesa
flåsanden, och en annan, som knarrade med sina tjocka
skosulor. På avstånd kunde han höra adelsmarskalkens
mjuka tonfall, därpå den spydige herrns pipiga stämma och
så Svijazjskijs röst. Så vitt han kunde förstå, tvistade de
om innebörden i en viss lagparagraf och om betydelsen av
orden: »stående under åtal».

[1] Om kandidaten till vice marskalk skulle få flere röster
än kandidaten till marskalk, blev den förre såsom havande
fått största antalet ja-röster vald till marskalk.
        (Övers. anm.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free