Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fljorov. Han hade icke kommit att tänka på den syllogism, som
Sergej Ivanovitj längre fram utlade för honom: att man för
det allmänna bästa måste peta hittillsvarande
adelsmarskalken för guvernementet; för att åstadkomma detta behövde
man skaffa sig majoritet; för att få majoritet behövdes, att
Fljorov var röstberättigad; för att kunna få Fljorov
röstberättigad, var en viss tolkning av paragrafen nödvändig.
— Och en enda röst kan komma att avgöra hela saken,
och man måste bruka allvar och tänka konsekvent, om
man ville gagna det allmänna syftet, — slöt Sergej
Ivanovitj sin utläggning. Men Levin hade nu icke kommit att
tänka på detta, och han hade svårt att förlika sig med att
se dessa hyggliga, av honom aktade personer i en sådan
obehaglig ondsint upphetsning. För att frigöra sig från denna
känsla av obehag gick han bort från diskussionen in i lilla
salen, där inga andra än kyparna vid byffén befunno sig.
Då Levin fick syn på dessa uppassare, som voro ivrigt
sysselsatta med att rengöra servisen och ställa upp tallrikar
och glas, och såg deras lugna av arbetet livade ansikten,
erfor han en känsla av oväntad lättnad. Det var alldeles
som om han från ett kvalmigt rum kommit ut i friska
luften. Han började gå fram och tillbaka och betraktade med
tillfredsställelse dessa uppassare. Han fann ett särskilt nöje
i att iaktta, hur en av de äldre, som hade grå polisonger,
lade i dagen sitt förakt för de unga, som sökte driva med
honom, när han undervisade dem om hur servetter skulle
hopläggas. Levin stod just i begrepp att börja ett samtal
med den gamle kyparen, då sekreteraren i adelns
förmyndarekammare, en gubbe, vars specialitet var att känna alla
adelsmän inom guvernementet och veta deras förnamn och
farsnamn, vinkande kom fram till honom.
— Förlåt, Konstantin Dmitritj, — sade han till Levin,
— er bror söker efter er. Voteringen har börjat.
Levin begav sig in i stora salen, och sedan han fått en
vit kula, steg han följande efter sin halvbror Sergej
Ivanovitj fram till bordet, vid vars sida Svijazjskij just stod med
ett menande och ironiskt ansiktsuttryck hållande skägget
samman i näven och förande det upp mot näsan. Sergej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
