Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och man tycker, att det skall så vara. Jag kan säga er mera,
— fortsatte den gamle, som nu hade talat sig ivrig,
stödjande armbågen mot fönstret: — min son har ingen som
helst lust för lantbruk. Han tycks komma att bli
vetenskapsman. Så att det finns ingen, som tar vid, där jag
slutar. Men i alla fall får man vara verksam. Jag har nyss
anlagt en ny trädgård.
— Ja, ja, — sade Levin, — det är alldeles riktigt. Jag
har alltid på känn, att det inte är någon verklig uträkning
med mitt lantbruk, men man kan inte vara overksam...
Man känner liksom en förpliktelse mot jorden.
— Ja, vet ni, — fortsatte godsägaren. — Jag hade en
köpman till granne. Han och jag tog oss en promenad för
att se på lantbruket och trädgården. »Nej», säger han,
»Stepan Vasiljevitj, allt är i gott skick hos er, men trädgården
är försummad.» Så tyckte han, men den har jag visst skött
om. »Vore det jag, skulle jag hugga ner de här lindarna.
Men man får passa på vid savtiden. Det finns ju ett
tusental lindar, det blir två präktiga baststycken av varje. Och
nu står lindbast högt i pris. Och av stockarna blir det
virke.»
— Och för dessa pengar skulle han ha köpt kreatur eller
ett stycke jord för en spottstyver att arrendera ut åt
bönderna, — tillfogade Levin, som tydligen mer än en gång
träffat samman med folk, som haft dylika beräkningar. —
Och han gör sig en förmögenhet. Men ni och jag — give
Gud, att vi kunde bevara det vi har till arv åt våra barn.
— Ni är gift, har jag hört, — sade godsägaren.
— Ja, — svarade Levin med stolt tillfredsställelse. —
Ja, det är egendomligt, — fortsatte han, — vi lever fram
vårt liv utan att göra beräkningar, alldeles som om vi likt
forntidens vestaler vore satta att vakta en helig eld.
Ett leende visade sig under godsägarens vita
mustascher.
— Nåja, men bland oss finns dock sådana som vår vän
Nikolaj Ivanytj eller greve Vronskij, som nyss slagit sig
ner här. De vill driva jordbruk som storindustri. Men
hittills har sådant inte lett till annat än att förgöra kapital
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
