Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXXI - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är förunderligt, vad han är lik vice prokurator
Sventitskij, — yttrade en av gästerna på franska om
betjänten, medan Vronskij med mulen uppsyn ögnade genom
brevet.
Det var en skrivelse från Anna. Redan innan han läst
igenom den, visste han dess innehåll. Antagande, att
valsammankomsten skulle pågå fem dagar, hade han lovat att
vara tillbaka på fredagen. Nu var det lördag, och han
förstod, att brevet innehöll förebråelser för att han icke
återkommit på utsatt tid. Ett brev, som han aftonen förut
avsänt, hade tydligen icke ännu kommit henne tillhanda.
Innehållet var just vad han förmodat, men formen var
oväntad och berörde honom särskilt oangenämt. »Annie är
mycket sjuk, doktorn säger, att det kan vara inflammation.
Jag står ensam och rådlös. Furstinnan Varvara är till ingen
hjälp, endast i vägen. Jag har väntat dig i förgår och i går,
och jag skickar nu bud för att få veta, var du är och vad
som står på. Jag har själv tänkt resa, men uppgivit den
tanken, då jag kan förstå, att du skulle finna det otrevligt.
Giv ett svar, så att jag vet, vad jag skall göra.»
Barnet var sjukt, och hon hade tänkt att själv fara
hemifrån. Dottern sjuk, och denna fientliga ton.
Motsättningen mellan denna stund av oförarglig
glättighet i ståndskamraters sällskap och den mörka och tunga
kärlek, som krävde honom tillbaka, trädde med skärpa fram
för Vronskij. Men han måste ge sig av, och första avgående
tåg förde honom hem genom natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
