Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var i stånd att genom något medel döva tanken på honom
och vad han kunde föreha i staden. Samma dag blev
hennes dotter illamående. Anna sökte gå upp i omsorgen om
barnet, men även detta kunde icke fördriva den tanke, som
gripit henne, särskilt som sjukdomen icke var av någon
hotande karaktär. Hur hon än bemödade sig, kunde hon
icke älska denna flicka, och till att låtsa kärlek var hon icke
i stånd. På aftonen denna dag kom det över Anna en sådan
skräck för Vronskijs skull, att hon stod i begrepp att bege
sig till staden, men efter att noga ha betänkt sig skrev hon
i stället de motsägande rader, som Vronskij erhöll, och sände
av brevet med särskilt bud utan att ha läst igenom det
skrivna. Morgonen därpå fick hon hans brev och ångrade,
att hon sänt av sitt. Med fasa väntade hon på att än en
gång få se denna stränga blick, som han givit henne före
avskedet, så mycket mer som han skulle få reda på, att
flickan icke varit allvarligt sjuk. Men på ett vis var hon
dock glad, att hon skrivit till honom. Nu hade hon klart
för sig, att han kände sig besvärad av henne, att han med
ledsnad lämnade sin frihet för att vända åter till henne,
men trots detta var hon i alla fall glad, att han skulle
komma tillbaka. Må han känna sig besvärad, han komme
i alla fall att vara samman med henne, så att hon fick se
honom, vara medveten om varje hans rörelse.
Hon satt i salongen under lampan med en ny bok av
Taine i handen och lyssnade medan hon läste till vindens
ljud utanför, varje minut väntande att få höra ett ekipage
komma. Flere gånger tycktes det henne, att hon hörde
hjul rulla, men det var inbillning. Till sist hörde hon icke
blott ljud av vagnshjul utan även rop från kusken och det
dova genljudet i inkörsportens valv. Till och med
furstinnan Varvara, som satt och lade en patiens, hade lagt märke
till detsamma, och Anna reste sig häftigt rodnande, men
i stället för att gå ned, som hon redan två gånger gjort, blev
hon kvar i salongen. Hon kände sig plötsligt skamsen för
sitt bedrägeri i fråga om dotterns sjukdom, men ännu mer
kände hon fruktan för hur han skulle komma att bemöta
henne. Förnedringskänslan hade givit vika, hon var blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
