Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rädd för uttrycket av hans misshag. Hon kom att tänka
på, att flickan nu redan två dagar varit fullständigt frisk.
Hon var rent av uppbragt på barnet för att det blivit friskt
just som hon sänt av brevet. Så kom hon att tänka på
honom, att han nu var i hennes närhet, han hel och hållen,
hans armar, hans ögon. Hon fick höra ljudet av hans röst.
Och glömsk av allt sprang hon honom glatt tillmötes.
— Nå, hur är det med Annie? — frågade han ängsligt
nedifrån tamburen seende mot Anna, som kom ilande mot
honom.
Han satt på en stol och en betjänt höll just på att dra
av honom ena filtstöveln.
— Ingen fara, hon är bättre.
— Och du då? — frågade han skakande snön av sig.
Hon grep om hans arm med bägge händer och drog den
intill sig med ögonen fästade på honom.
— Nå, det gläder mig, — sade han med en kall blick på
henne, hennes kamning, hennes dräkt, som han visste hon
tagit på för hans skull.
Allt detta fann han behag i, men hur många gånger
hade han icke redan erfarit den känslan! Och det stenhårt
stränga uttrycket, som hon så fruktade, dröjde kvar i hans
ansikte.
— Nå, det gläder mig. Och är du också frisk? — sade
han, sedan han med näsduken torkat sitt våta skägg och
tryckte en kyss på hennes hand.
»Må det vara hur som helst, — tänkte hon, — bara han
är här, och om han är här hos mig, kan han inte, vågar han
inte göra annat än älska mig.»
Aftonen tillbragtes i glad och lycklig stämning i
furstinnan Varvaras sällskap, som beklagade, att Anna i Vronskijs
frånvaro tagit morfin.
— Ja, vad skall jag göra? Jag kunde inte sova...
Tankarna hindrade sömnen. Då han är hos mig, tar jag
aldrig. Nästan aldrig.
Vronskij berättade om valsammankomsten, och Anna
förstod att genom frågor leda honom in på det som var ett
glädjeämne för honom — hans framgång. Så berättade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
