- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
320

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XXXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för honom om allt som intresserade honom i hemmet. Och
alla meddelanden, som hon hade att ge, voro av gladaste
slag.

Men sent på kvällen, då de blivit ensamma, fick Anna,
då hon nu såg sig åter ha honom helt i sin makt, lust att
söka skingra det beklämmande intrycket av den missnöjda
blick han givit henne för det avsända brevets skull. Hon
sade:

— Men nog var det så, att det förargade dig att få mitt
brev och att du inte trodde mig?

Nätt och jämnt hade hon sagt detta, förstod hon, att
hur kärleksfullt han än var stämd mot henne, skulle han
dock icke kunna förlåta henne detta.

— Ja, — sade han. — Brevet var så underligt: Annie
var sjuk, men du hade tänkt att resa själv.

— Allt detta var sant.

— Ja, jag tvivlar inte.

— Nej, du betvivlar det. Du är missbelåten, det kan
jag se.

— Inte ett ögonblick. Jag är blott såtillvida
missbelåten, det måste jag erkänna, att du liksom inte vill medge,
att det finns förpliktelser...

— Förpliktelser, att bevista en konsert...

— Låt oss inte tala om det, — sade han.

— Varför inte tala? — sade hon.

— Jag vill blott säga, att jag kan bli upptagen av
angelägenheter, som jag inte kan visa från mig. Så till exempel
måste jag snart fara till Moskva för att ordna med huset
där... Ack, Anna, varför är du så retlig? Vet du då inte,
att jag inte kan leva utan dig?

— Ja, om det är så, — yttrade Anna plötsligt med ett
nytt tonfall i sin röst, — så finner du ingen trevnad med
detta samliv... Ja, du kommer för en dag, och så far du
igen, på det viset...

— Anna, det är hjärtlöst. Jag är redo att offra hela
mitt liv...

Men hon hörde icke på vad han sade.

— Om du far till Moskva, så far också jag med. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free