Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men här i staden hade han alltid bråttom, det var som om
han var orolig att försumma något, och ändock hade han
ingenting allvarligt för händer. Kitty tyckte synd om
honom. Men inför andra tedde han sig alls icke i någon
beklagansvärd dager. Tvärtom, då Kitty iakttog honom i
sällskap såsom man ibland kan betrakta den man älskar
under bemödan att se honom framför sig som en främmande
person för att klargöra för sig det intryck, som denne gör på
andra, märkte hon till förfäran för sin svartsjuka, att han
visst icke tedde sig beklagansvärd, utan tilldragande genom
sin rättskaffenhet, sin en smula gammalmodiga, blyga
artighet gentemot damerna, genom sin kraftiga gestalt och
sitt som det tycktes henne alldeles särskilt uttrycksfulla
ansikte. Men hon såg honom då icke inifrån, utan utifrån.
Hon fann, att han då icke var helt sig själv, på annat sätt
kunde hon icke förklara hans tillstånd. Ibland gjorde hon
honom i sina tankar förebråelse för att han icke förstod att
anpassa sig efter livet i en stad, men ibland insåg hon dock,
att det var svårt för honom att här leva sitt liv så, att han
kunde känna sig nöjd med det.
I själva verket, vad skulle han göra? Spela kort tyckte
han icke om. I klubblivet deltog han icke heller. Att
umgås med glada herrar, sådana som Oblonskij, det visste hon
nu vad det betydde... det var att svira och att efter
dryckeslaget bege sig någonstans. Hon kunde icke utan fasa
tänka på varthän män under dylika förhållanden kunde ta
vägen. Delta i sällskapslivet? Men hon visste ju, att då
måste man ha nöje av att komma samman med unga
damer, och det kunde hon icke vilja att han skulle ha. Sitta
hemma med henne, hennes mor och hennes systrar? Men
hur angenämt och roande hon själv än kunde finna detta
evigt enahanda småprat systrarna emellan — snick-snacket
som gamle fursten brukade kalla det —, förstod hon dock, att
hennes man måste finna det tråkigt. Vad återstod då för
något, som han kunde ta sig för? Fortsätta att skriva på
sin bok? Han hade också försökt göra det. I början hade
han brukat gå till biblioteket för att anställa
efterforskningar och göra anteckningar för sitt arbete. Men ju längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
