- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
341

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna detta, och det är så svårt... Ja, förklara det för
mig. Här säger han...

Levin ville klargöra för honom, att ingen utan vidare
kunde begripa sådant utan först måste studera saken, men
Lvov var av annan mening.

— Ja, ni finner nog det här löjligt!

— Tvärtom, ni kan inte tänka er, vad jag, då jag är
samman med er, alltjämt har att lära mig i fråga om det
som förestår mig själv — mina blivande barns uppfostran.

— Nå, här är nog ingenting att lära, — sade Lvov.

— Jag vet blott, — sade Levin, — att jag aldrig sett
bättre uppfostrade barn än era och inte skulle kunna önska
mig bättre.

Lvov ville synbarligen lägga band på sig för att icke
visa sin glädje, men ett leende upplyste dock hans ansikte.

— Måtte de blott bli bättre än jag. Det är allt, vad jag
åstundar. Ni vet inte än, vilken möda man har, — begynte
han, — med pojkar sådana som mina, som genom vistelse
i utlandet kommit efter i studierna.

— Har de blivit efter med något, hinner de nog snart
fatt. Det är ju sådana begåvade barn. Och viktigast är
ju sedlig uppfostran. Det är med hänsyn till det som det är
lärorikt för mig att iaktta era barn.

— Ni talar om sedlig uppfostran. Ingen kan tänka, vad
det är svårt! Så fort man bekämpat något på en sida, växer
något nytt upp på en annan, och så gäller det att åter ta
upp en kamp. Utan stöd i religionen — vi har ju talat
därom? — kan ingen fader av egen kraft vara uppfostrare.

Detta samtal, som alltid intresserade Levin, blev
emellertid i detsamma avbrutet av den vackra Natalja
Alexandrovna, som inträdde i rummet, redan färdigklädd för att
bege sig bort.

— Ack, jag visste inte, att ni var här, — sade hon
muntert, synbarligen utan bedrövelse över att hon nu avbröt
ett samtal, som sedan gammalt var henne välbekant och
tråkigt. — Nå, hur står det till med Kitty? Jag skall i dag
äta middag hemma hos er. Hör nu, Arsenij, — vände hon
sig till mannen, — du får ta droskan...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free