Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ointresserade eller också visade intresse för allt möjligt, blott
icke musik. För att slippa se vissa musikkännare och
pratmakare höll han blicken riktad nedåt framför sig,
medan han lyssnade.
Ju mera han hörde av fantasien »Kung Lear», desto
längre bort kände han sig från möjligheten att bilda sig
någon bestämd mening. Ständigt höll ett uttryck för en
musikalisk känsla på att bilda sig, men med detsamma föll
det sönder i skärvor av nya musikaliska uttryck och ibland
rent av i synnerligen invecklade, men osammanhängande,
blott av kompositörens nycker beroende tongångar. Men
även dessa brottstycken, som ibland voro vackra, verkade
oangenämt, därför att de kommo helt oväntat och icke voro
förberedda av något i det föregående. Glädje och
svårmod, förtvivlan, ömhet och jubel togo sig uttryck utan att
dessa känslor på något sätt tedde sig befogade, alldeles som
känslorna hos en vansinnig. Och alldeles som hos en
vansinnig upphörde dessa känsloutbrott helt oväntat.
Under hela den tid utförandet varade erfor Levin en
känsla lik den en döv måste ha vid åskådandet av dans.
Han kände sig fullständigt oförstående, då stycket var slut,
och förnam en stor trötthet efter en spänd, av intet belönad
uppmärksamhet. Från alla håll ljödo högljudda
handklappningar. Alla reste sig, började tala och gå omkring.
Kännande en önskan efter att genom andras intryck komma till
klarhet om anledningen till sin egen brist på förståelse,
började Levin spatsera omkring och spana efter
förståsigpåare. Till sin glädje varseblev han en mycket ryktbar
musikkännare, som var inbegripen i samtal med Pestsov,
med vilken Levin var bekant.
— Underbart! — hördes Pestsovs djupa basröst yttra.
— God dag, Konstantin Dmitritj. Särskilt åskådligt,
skulpturalt så att säga, och färgrikt var det stället, där man
känner Cordelias annalkande, där kvinnan, das ewig
Weibliche, upptar kampen med ödet. Inte sant?
— Ja, men varför skulle en Cordelia uppträda här? —
frågade Levin skyggt. Han hade alldeles glömt bort, att
fantasien handlade om Kung Lear.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
