Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Cordelia är med i stycket... se här! — sade Pestsov
och slog med fingrarna på en atlasaffisch, som han höll i
handen. Han räckte Levin den.
Nu först kom Levin att erinra sig fantasiens titel och
skyndade sig att läsa igenom ett citat av Shakespeare, som
i rysk översättning stod tryckt på affischens baksida.
— Utan att ha kännedom om detta kan man inte följa
med i kompositionen, — sade Pestsov vänd till Levin. Hans
förre följeslagare hade avlägsnat sig, och han hade nu ingen
annan tala med.
Under pausen utspann sig mellan Levin och Pestsov en
diskussion om förtjänster och brister hos den Wagnerska
riktningen inom musiken. Levin framhöll, att Wagners och
alla hans efterföljares misstag bestod däri, att musiken sökte
tränga in på en annan konsts område. På samma sätt
begick poesien ett fel, då den sökte teckna dragen i ett ansikte,
vilket var målarkonstens uppgift. Såsom ännu ett exempel
på ett dylikt misstag anförde han en bildhuggare, som i
marmor skulle vilja mejsla ut de skuggor, som uppstå kring
en diktares gestalt på en piedestal. »Dessa skuggor skulle
hos en bildhuggare så litet kunna vara skuggor — att de
måste hålla sig fast i trappavsatserna», — sade Levin.
Denna fras tilltalade honom, men han kunde icke komma
ihåg, om han icke förut råkat säga samma fras just till
Pestsov. Därför blev han förlägen så fort han uttalat dessa ord.
Pestsov däremot höll före, att konsten var en enhet och
att den blott kunde uppnå sina högsta yttringar genom att
sammanföra sina olika arter.
Det andra konsertnumret blev Levin alldeles ur stånd
att ordentligt åhöra. Pestsov, som stannat kvar bredvid
honom, pratade nästan hela tiden med honom, klandrade
stycket för dess fadda och överdrivna enkelhet och jämförde
det med prerafaeliternas enkelhetsmani inom måleriet.
Då Levin gick ut ur konsertsalen, träffade han ytterligare
en hel del bekanta, med vilka han samtalade om politik,
musik och gemensamma bekantskaper. Bland andra
råkade han även greve Bol, hos vilkens familj han ju skulle
avlägga en visit, något han nu alldeles glömt bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
