- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
355

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Detta är en uppriktig vän till mig, kanske min bäste,
— sade han till Vronskij. — Du är ju också, och i det i ännu
högre grad, mig närstående och jag håller av dig. Och jag
önskar och är förvissad därom, att ni måste komma
varandra nära och bli vänner, emedan ni bägge två är
förträffliga människor.

— Ja, då återstår oss bara att ge varandra
broderskyssen, — sade Vronskij i godmodigt skämtsam ton och
räckte Levin handen.

Denne grep snabbt den framsträckta handen och tryckte
den hårt.

— Det gläder mig synnerligen, synnerligen, — sade
Levin, medan han höll hans hand i sin.

— Vaktmästare, en flaska champagne, — sade Stepan
Arkadjevitj.

— Det är även för mig en stor glädje, — sade Vronskij.

Men trots Stepan Arkadjevitjs och deras egen livliga
önskan hade de dock ingenting att säga varandra och bägge
två kände sig besvärade därav.

— Du vet, att han inte än är bekant med Anna, — sade
Stepan Arkadjevitj till Vronskij. — Och jag vill
ovillkorligen, att han skall träffa henne. Låt oss fara hem till henne,
Levin.

— Varför inte, — sade Vronskij. — Det kommer att
glädja henne. Jag skulle gärna med ens fara hem, —
fortsatte han, — men jag är orolig för Jasjvins skull, och
jag ville helst stanna här än en stund, tills han slutat
spela.

— Är det betänkligt med honom?

— Ja, han spelar bort allt vad han har, och jag är den
ende, som kan hålla honom något tillbaka.

— Nå, då tar vi ett parti pyramid. Levin, du spelar väl
med? Nå, det var förträffligt, sade Stepan Arkadjevitj.
— Lägg upp en pyramid, — vände han sig till markören.

Den är färdig för länge se’n, — svarade markören,
som redan ordnat bollarna i triangelform och för ro skull
stod och lät en röd boll rulla fram och tillbaka.

— Nå, då börjar vi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free