Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde delen
- IX
- X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halvskymning varseblev Levin samma kvinna som den på
tavlan klädd i en dräkt av mörkblått, färgskiftande tyg,
visserligen icke i samma ställning och med samma
ansiktsuttryck, men med samma upphöjda skönhet, som den
konstnären återgivit på duken. Hon tedde sig visserligen i
verkligheten som en icke fullt så glänsande uppenbarelse, men
det fanns däremot hos henne någonting nytt och
tilldragande, som saknades hos porträttet.
X.
Hon gick honom till mötes utan att på något vis söka
dölja sin glädje över att träffa honom. I det sätt, varpå
hon sträckte fram mot honom sin lilla energiska hand,
föreställde Vorkujev för honom och visande på en rödblond
flicka, som satt vid ett handarbete, omtalade, att det var
hennes fosterdotter, låg den stilla värdighet, som utmärker
en kvinna ur det högsta sällskapslivet. Hon var en av dessa
lugna och naturliga kvinnor, vilkas sätt att vara Levin så
väl kände till och fann behag i.
— Det gläder mig mycket, — upprepade hon, och i
Levins uppfattning fingo dessa hennes enkla ord av någon
anledning en alldeles särskild betydelse. — Jag känner till
er sedan länge och jag håller av er både för er vänskap med
Stiva och för er hustrus skull... jag har blott en helt kort
tid varit bekant med henne, men hon lämnade mig
intrycket av en förtrollande blomma, ja just en blomma. Och nu
skall hon snart bli mor!
Hon talade ledigt och utan brådska, medan hennes
blick då och då gled från Levin till brodern, och Levins
känsla sade honom, att det intryck han gjorde på henne var
gott, och han fick från första stund en angenäm
förnimmelse av otvungenhet i hennes närhet, det var som om han
hade varit bekant med henne sedan barndomen.
— Jag och Ivan Petrovitj har slagit oss ner i Alexejs
rum just för att kunna röka, — yttrade hon till svar på
Stepan Arkadjevitjs fråga, om han kunde tända en cigarr, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0360.html
