Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mening, ett liv till på köpet över tillgångarna, fast han givit
sig hän åt dryckenskap — annorlunda kunde han icke
benämna det han varit med om på klubben —, fast han
kommit i ett obestämt vänskapsförhållande till en man, som
hans hustru en gång varit förälskad i, fast han ännu mera
omotiverat hade avlagt visit hos en kvinna, som man
strängt taget, tänkte han, måste ge benämningen fallen!
Att sova lugnt efter samvaro med denna kvinna, efter att
ha erfarit sin hustrus upprördhet! Men han hade, trött av
den genomvakade natten och under inverkan av det vin han
druckit, somnat in djupt och lugnt.
Klockan fem väcktes han av att en dörr knarrade. Han
for upp ur bädden och såg sig om. Kitty fanns icke i sängen
bredvid honom. Men bakom en skärm såg han ljus röra sig
och hörde hennes steg.
— Vad nu? Vad är det? — yttrade han halvvaken. —
Kitty! Vad är det?
— Ingenting att oroa sig för, — sade hon och kom fram
bakom skärmen med ett ljus i handen. — Jag kände mig
illamående, — sade hon med ett så älskligt, men
betydelsefullt leende.
— Vad, har det börjat, har det det? — frågade han
förskräckt, — då måste vi skicka bud, — och han reste sig
skyndsamt för att kläda sig.
— Nej, nej, — sade hon leende och höll honom tillbaka
med handen. — Det är helt säkert ingenting. Jag kände mig
bara en smida illamående. Men nu är det över.
Och hon gick fram till sängen, släckte ljuset, lade sig och
blev tyst liggande. Hennes tystnad hade nog tyckts
honom misstänkt, det var som om hon höll tillbaka
andedräkten, och ännu mer oroande hade verkat på honom det
uttryck av klarvakenhet och osedvanlig ömhet, varmed hon,
då hon kom fram bakom skärmen, hade yttrat till honom:
»ingenting att oroa sig för.» Men han var så begiven på
sömn, att han genast slumrade in igen. Först längre fram
kom han att erinra sig hennes återhållna andedräkt och
förstod allt, som då försiggick i hennes kära älskliga sinne,
medan hon utan att röra sig låg bredvid honom i väntan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
