Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, ja. Gå du! — yttrade hon hastigt med lätt
förtrytsam min och svängde åt honom med handen.
Han var redan på väg ut i salongen, då med ens ett
jämrande stönande ljöd från sängkammaren och strax därpå
tystnade. Han blev stående och förstod en lång stund icke,
vad som var å färde.
»Ja, det var hon», sade han till sig s]älv, grep med
händerna om huvudet och sprang nedför trappan.
— Herre Gud, förbarme dig! förlåt, hjälp! —
framstötte han en följd av ord, som plötsligt, han visste ej hur,
kommit honom på tungan. Och han, en man utan tro,
uttalade dessa ord icke blott med läpparna. Nu, i denna
stund, visste han, att alla hans tvivel, ja, själva oförmågan
av förnuftmässig tro, som han kände inom sig, på intet sätt
hindrade honom att vända sig till Gud. Allt detta flög i
denna stund som stoft från hans själ. Till vem skulle han
vända sig, om icke till den, i vars händer han kände sig
själv, sin själ och sin kärlek vara?
Hästen var ännu icke framme, men förnimmande inom
sig en osedvanlig spänning av fysisk kraft och andlig
spänstighet inför vad som förestod, gav han sig av till fots utan
att bry sig om att invänta hästen och gav Kuzma tillsägelse
att köra fatt honom.
Vid närmaste gathörn mötte han ett skyndsamt
framilande åkdon. I en liten släde satt Jelizaveta Petrovna
iförd sammetssalopp och med en duk virad om huvudet.
»Gud ske lov, Gud ske lov!» upprepade han, då han till sin
stora glädje igenkände hennes lilla vitblonda huvud, över
vars ansiktsdrag det nu vilade ett allvarligt, ja strängt
uttryck. Utan att be kusken hålla sprang han hemåt vid
sidan av släden.
— Jaså, omkring två timmar? Inte mer? — frågade
hon. — Ni träffar nog Pjotr Dmitrijevitj, brådska bara inte.
Och hämta opium på apoteket.
— Ni tror då, att det kan gå lyckligt? Herre Gud,
förbarme dig och hjälp! — sade Levin varseblivande sin häst,
som just kom ut genom porten. Han sprang upp i släden
vid Kuzmas sida och gav befallning om att köra till doktorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
