- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
381

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreföllo honom vara timmar, — de minuter, då hon
kallade honom till sig och han stod och höll henne i den
svettiga lilla handen, som än drog sig samman med osedvanlig
kraft, än stötte hans hand från sig. Han blev förvånad, då
Lizaveta Petrovna bad honom gå bakom skärmarna och
tända ett ljus och han fick veta, att klockan redan var fem
på eftermiddagen. Om man hade sagt honom, att det ännu
icke var mer än klockan tio på förmiddagen, hade han icke
blivit mer förvånad. Uppfattningen av det rum, där han
befann sig under allt detta, föreföll honom lika oviss som
bedömandet av den tid, som förflöt. Han betraktade hennes
feberheta ansikte, som än förvreds av lidande, än lugnande
log emot honom. Han såg furstinnan, röd, ansträngd, med
hängande grå hårstrimmor, tårögd med gråten i halsen
bitande sig i läpparna, han såg Dolly, han såg doktorn, som
rökte den ena cigarretten efter den andra, och Lizaveta
Petrovna med det fasta, bestämda och roingivande ansiktet
och gamle fursten, som med dyster uppsyn promenerade av
och an på salsgolvet. Men hur de kommo och gingo och var
de befunno sig, visste han icke. Furstinnan var än hos
doktorn i sängkammaren, än ute i arbetsrummet, där för
tillfället ett dukat bord stod, än var det icke hon utan
Dolly. Sedan kom Levin ihåg, att man skickat honom än
hit än dit. En gång hade man sänt i väg honom för att
flytta ett bord och en soffa. Han gjorde detta med all iver
i tro att det var något som behövdes för Kittys skull, och
så fick han reda på, att han hade ordnat för sin liggplats
under natten. Därpå hade man skickat honom till doktorn,
som då befann sig i arbetsrummet, för att fråga honom till
råds om något. Doktorn svarade och började sedan prata
om ett bråk inom stadsfullmäktige. Sedan skickades Levin
in i sängkammaren till furstinnan för att ta ned en
helgonbild med guld- och silverbeläggning. I sällskap med
svärmoderns gamla kammarjungfru klättrade han upp på ett
skåp för att få ned den och råkade slå sönder den framför
bilden hängande lampan. Kammarjungfrun talade
tröstande ord till honom både om lampan och hustrun. Han
kom inbärande med helgonbilden och sätte ned den vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free