Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde delen
- XVII
- XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berodde på, att den vits han spekulerat ut var alldeles för
krystad, eller det var någon annan orsak. När så slutligen
Bolgarinov tagit emot honom på ett överdrivet artigt sätt,
synbarligen triumferande över hans förnedring, och därtill
hade ställt sig närapå avvisande mot hans begäran, hade
Stepan Arkadjevitj beslutit att så snabbt som möjligt
glömma bort det passerade. Och nu hade han rodnat vid
blotta minnet av det skedda.
XVIII.
— Och så har jag ett ärende till, du vet nog vilket...
det rör Anna, — sade Stepan Arkadjevitj efter en stunds
tystnad, sedan han jagat bort den otrevliga erinringen.
Så snart Oblonskij uttalat Annas namn, förvandlades
med ens Alexej Alexandrovitjs ansikte fullständigt. Dess
livlighet försvann för ett uttryck av trötthet och kyla.
— Vad begär ni egentligen av mig? — sade han, vred sig
om i stolen och knäppte hop sin pincené.
— Ett avgörande, ett beslut i den ena eller andra
riktningen, Alexej Alexandrovitj. Jag vänder mig nu inte till
dig (»såsom till en kränkt make», höll Stepan Arkadjevitj
på att yttra, men ändrade i sista stund sina ord, rädd för
att genom dem fördärva saken) inte till dig i din egenskap
av statsman (det ordet passade icke heller riktigt) utan i
din egenskap av människa, av kristen. Du måste ha
förbarmande med henne, — sade han.
— I vad avseende menar du då egentligen? — sade
Karenin med låg röst.
— Ja, ha medkänsla med henne. Om du hade iakttagit
henne som jag — hela vintern har jag varit tillsammans
med henne —, skulle du gripits av medlidande med henne.
Hennes belägenhet är förfärlig, rent förfärlig.
— Det tycks mig, — yttrade Alexej Alexandrovitj med
ännu tunnare, nästan pipande röst, — som om Anna
Arkedjevna har allt som hon själv önskat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0395.html
