Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och han erinrade sig det skygga, smärtsamma uttryck
med vilket systern, då de skildes åt hade sagt: »i varje
fall får du nog se honom. Tag noga reda på var han är och
vem som är med honom. Och, Stiva... om det skulle vara
en möjlighet! Det finns väl en möjlighet?» Stepan
Arkadjevitj förstod, vad hon menade med »en möjlighet», det
betydde: om det fanns en möjlighet, att ordna så, att hon vid
skilsmässan skulle få sonen... Nu insåg Stepan
Arkadjevitj, att man icke ens kunde tänka på den saken, men var
i alla fall glad att få träffa sin systerson.
Alexej Alexandrovitj påpekade för sin svåger, att man
aldrig i sonens närvaro talade om modern, och han bad
honom om att icke yttra ett ord om henne.
— Han var mycket sjuk efter det där sammanträffandet
med modern, som vi inte hade förutsett, — sade Alexej
Alexandrovitj. — Vi fruktade till och med för hans liv. Men
omtänksam läkarvård och havsbad under sommaren har
återställt hans hälsa, och nu har jag på doktorns inrådan låtit
honom börja i skolan. Inflytandet av kamratskapet har
också visat sig öva god verkan på honom, han är nu alldeles
frisk och studierna går bra.
— Nej, det är ju stora karlen! Det är ingen Serjozja
längre, utan en ordentlig Sergej Alexejevitj! — utbrast
Stepan Arkadjevitj blivande varse en vacker, bredskuldrad
gosse i blå jacka och långbyxor, som käckt och otvunget
trädde in i rummet. Gossen såg frisk och munter ut. Han
gjorde en bugning för morbrodern, som om denne varit en
främmande, men i detsamma kände han igen honom och
rodnade. Liksom kränkt och förtretad av något vände han
sig hastigt bort från honom. Gossen gick fram till fadern
och räckte honom ett papper med uppgift om det betyg han
nyligen fått i skolan.
— Ja, det var ju inte illa, — sade fadern, — nu kan
du gå.
— Han har magrat och vuxit i höjden och är inget barn
mer. Det gläder mig, — sade Stepan Arkadjevitj. — Nå,
kommer du ihåg mig?
Gossen utbytte en hastig blick med fadern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
