Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, mon oncle, — sade han och såg mot morbrodern
och sänkte åter blicken.
Morbrodern bad gossen komma fram till sig och tog hans
hand.
— Nå, hur står det till? — sade han önskande samtala,
men utan att veta, vad han skulle säga.
Gossen drog utan att svara försiktigt sin hand ur
morbroderns och rodnade. Och så fort Stepan Arkadjevitj
släppt hans hand, ilade han efter att ha riktat en bedjande
blick mot fadern skyndsamt ut ur rummet likt en fågel
som återfått friheten.
Det hade gått ett år sedan den tid, då Serjozja för sista
gången hade sett sin mor. Sedan dess hade han aldrig mer
hört talas om henne. Och detta år hade han fått börja
skolan, hade lärt känna kamratliv och funnit behag däri. De
minnesbilder och fantasier, som hos honom rört sig om
modern och efter hennes sista besök hade gjort honom sjuk,
sysselsatte honom icke mera. Då de någon gång stego upp
inom honom, bemödade han sig att jaga bort dem anseende
dem vara en flickaktighet, något som en pojke, som gick
i skola, borde skämmas för. Han visste, att det mellan
fadern och modern hade varit en tvist, som skilt dem åt, han
visste, att det var hans öde att stanna hos fadern, och sökte
vänja sig vid denna tanke.
Då han såg sin morbror, som liknade modern, fick han en
obehaglig förnimmelse, emedan detta hos honom väckte
till liv just de minnen, som han ansåg sig böra blygas för.
Det var honom desto mera oangenämt, som han av några
ord, som han råkat höra, då han stod och väntade utanför
dörren, kunde sluta sig till, att deras samtal hade rört sig
om modern. Och för att icke sätta sig upp mot sin far, som
han levde samman med och som han var beroende av, och
framför allt för att icke råka in i någon känslosamhet,
vilket han ansåg för något så skamligt, hade Serjozja bemödat
sig att icke se på denne morbror, som kommit för att störa
hans lugn, och ansträngt sig att icke tänka på det, som han
blev påmind om genom dennes närvaro.
Men då Stepan Arkadjevitj, som lämnat fadern strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
