- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
407

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XX - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig över denne Landau, och nu avgöres ingenting, vare sig
hos henne eller hos Alexej Alexandrovitj, utan honom, och
därför ligger nu er systers öde i händerna på denne Landau,
alias greve Bezzubov.

XXI.



Efter att ha varit med om en präktig middag med
åtföljande inmundigande av en myckenhet konjak hos
Bartnjanskij, inträdde Stepan Arkadjevitj i grevinnan Lidija
Ivanovnas våning, något litet senare än han blivit ombedd
att komma.

— Vem är hos grevinnan? Är en fransman här? —
frågade Stepan Arkadjevitj betjänten, då han vid sidan av
Alexej Alexandrovitjs välbekanta ytterrock varseblev
ännu ett ytterplagg, en konstig och löjlig dräkt med
snörbroderier.

— Alexej Alexandrovitj Karenin och greve Bezzubov,
— svarade betjänten med en strängt allvarlig klang i
stämman.

»Furstinnan Mjachkaja gissade rätt», — tänkte Stepan
Arkadjevitj och steg uppför trappan. — »Konstig är hon,
grevinnan. Men det vore ändå bra att komma henne nära!
Hon har ett väldigt inflytande. Om hon sade ett ord till
Pomorskij, så ginge det säkert.»

Det var ännu ljust ute, men i grevinnan Lidija
Ivanovnas förmak voro redan gardinerna neddragna och lampor
tända.

Vid ett runt bord under en av lamporna satt grevinnan
och Alexej Alexandrovitj inbegripna i lågmält samtal om
något. En kortväxt, spinkig man, kobent och med
kvinnligt formad bål, stod på andra sidan om bordet och
betraktade porträtten på väggen. Han hade ett blekt välbildat
ansikte med vackra glänsande ögon och bar långt hår, som
föll ned över rockkragen. Efter att ha hälsat på värdinnan
och Alexej Alexandrovitj, kastade Stepan Arkadjevitj en
ny forskande blick på den obekante.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free