Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, utan tvivel, men det finns sådana skillnader i
övertygelse och dessutom... — sade Oblonskij med ett
mjukt leende.
— Det kan inte finnas några skiljaktigheter i fråga om
den heliga sanningen.
— Å, ja, naturligtvis, men... — och Stepan Arkadjevitj
tystnade förvirrad. Han begrep nu, att det rörde sig om
religionen.
— Det tycks, som om han strax skulle somna in, —
viskade Alexej Alexandrovitj med ett betydelsefullt
uttryck till Lidija Ivanovna.
Stepan Arkadjevitj kastade en blick omkring sig.
Landau satt vid ett fönster lutad mot ryggen och armstödet av
en länstol, hans huvud hade sjunkit ned. Då han märkte,
att de andras blickar voro riktade mot honom, lyfte han åter
upp det och log ett barnsligt leende.
— Rikta inte uppmärksamheten på honom, — sade
Lidija Ivanovna och flyttade med en lätt rörelse sin stol
närmare Alexej Alexandrovitj. — Jag har lagt märke till... —
började hon, men i detsamma kom en betjänt in med ett
brev. Lidija Ivanovna läste snabbt igenom skrivelsen, bad
om ursäkt, reste sig och skrev med ovanlig hastighet ett
svar, som hon lämnade betjänten och återvände därpå till
bordet. — Jag har lagt märke till, — fortsatte hon det
avbrutna samtalet, — att Moskvaborna, särskilt männen,
lägger i dagen det största liknöje för religionen.
— Å, nej, grevinna, det syns mig, som om Moskvaborna
just vore kända för sin orubbliga trosvisshet, — svarade
Stepan Arkadjevitj.
— Ja, så vitt jag förstår, tillhör ni tyvärr de likgiltiga,
— yttrade Alexej Alexandrovitj och vände sig till honom
med ett trött leende på läpparna.
— Hur kan man vara likgiltig! — sade Lidija Ivanovna.
— Jag vill inte säga, att jag i denna sak är likgiltig,
jag ställer mig avvaktande, — sade Stepan Arkadjevitj
med sitt allra mjukaste leende. — Jag tror inte, att den
rätta tiden för dessa frågor ännu har kommit för mig.
Alexej Alexandrovitj och Lidija Ivanovna utbytte en blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
