Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han heta Bezzubov?» Plötsligt kände Stepan Arkadjevitj,
att hans underkäke oemotståndligt drogs ned av en
gäspning. Han lät handen skyndsamt ordna med polisongerna
för att dölja, att han gäspade, och skakade på sig. Men
strax därpå kände han att sömnen kom över honom och att
han skulle börja att snarka. Han spratt åter upp vid det
att grevinnan Lidija Ivanovna yttrade: »han sover.»
Stepan Arkadjevitj for förskräckt upp, kännande sig
skuldmedveten och troende sig ertappad på bar gärning.
Men strax därpå lugnade han sig, då han märkte att orden
»han sover» icke hade hänsyftat på honom utan på Landau.
Fransmannen hade nämligen insomnat just som Stepan
Arkadjevitj höll på att tappa medvetandet. Om grevinnan
och Karenin märkt, att Stepan Arkadjevitj råkat somna,
skulle de ha blivit förolämpade — det hade Oblonskij en
känsla av, fast han icke kunde tänka redigt i denna konstiga
omgivning —, men att Landau somnat in beredde däremot
båda en stor glädje, särskilt Lidija Ivanovna.
— Mon ami, — sade hon och jämkade försiktigt på
vecken i sin sidenklänning för att icke åstadkomma något
prassel och i sin iver kallade hon icke Karenin för Alexej
Alexandrovitj utan för »mon ami», — donnez lui la main.
Vous voyez? Tst! — hyschade hon mot lakejen, som åter
trädde in. — Jag tar inte emot.
Fransmannen sov eller låtsade, att han gjorde det.
Huvudet låg tillbakalutat mot stolryggen och den fuktiga
handen, som vilade i knät, gjorde svaga rörelser, som sökte den
gripa efter något. Alexej Alexandrovitj ville resa sig så
försiktigt som möjligt, men snubblade mot stolen, då han
steg upp. Han gick fram till fransmannen och lade sin hand
i dennes. Stepan Arkadjevitj reste sig också från sin plats
och blickade med vidöppet stirrande ögon än på den ene,
än på den andre, som ville han bli kvitt en dröm. Men
det var i vaket tillstånd han såg allt detta. Stepan
Arkadjevitj förnam ett tilltagande illabefinnande i huvudet.
— Que la personne qui est arrivée la dernière, celle qui
demande, qu’elle — sorte. Qu’elle sorte! — yttrade
fransmannen utan att öppna ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
