Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna flicka, obehaglig — därför att jag märker, att den är
onaturlig.
Denna hans grymhet, varmed han måttade ett
förintande slag mot en värld, som hon med så mycken möda
byggt sig för att kunna uthärda sitt svåra liv, denna
orättvisa, han lade i dagen genom att beskylla henne för
tillgjordhet och onaturlighet, gjorde henne utom sig.
— Det är beklagligt, att endast det grova och
materiella är begripligt för er, — sade hon och lämnade rummet.
När han i går på aftonen kom in till henne, nämnde
ingen något om den tvist de haft, men båda kände att
misstämningen blott lagt sig men ingalunda var borta.
I dag hade han under hela dagen icke varit hemma, och
det hade känts så ensamt och svårt för henne att veta sig
vara i ovänskap med honom, att hon ville glömma allt,
förlåta honom och försona sig med honom, ge sig själv skulden
och låta honom ha rätt.
»Det är jag, som själv är skulden. Jag är retlig och
svartsjuk utan grund. Jag skall försona mig med honom.
Så far vi till landet, där får jag det lugnare», sade hon till
sig själv.
»Onaturligt» — hon erinrade sig plötsligt det ord, som
mest av allt hade kränkt henne, icke så mycket ordet i och
för sig som den avsikt att såra som legat under. — »Jag vet,
vad han ville säga, han ville säga: det är onaturligt, att
inte älska sin egen dotter men hålla av en främmandes
barn. Vad förstår han av kärleken till barn, av min kärlek
till Serjozja, som jag fått lämna för hans skull? Och detta
begär efter att såra mig! Nej, han älskar en annan kvinna,
det kan inte förhålla sig på annat sätt.»
Och seende, att hon under det att hon sökt bringa sig
själv till lugn hade åter igen tillryggalagt samma kretsgång
och kommit tillbaka till sin ursprungliga upprördhet, blev
hon förfärad över sig själv. »Är det då omöjligt? Kan jag
då inte ta det på mig?» — sade hon och började på nytt
samma grubbel. — »Han är uppriktig, hederlig, han håller
av mig. Jag älskar honom ju. I dagarna blir det klart med
skilsmässan. Vad behövs då mer? Det behövs lugn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
