Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är mycket beklagligt, — sade han.
— Ja, du har behov av detta för ofödda barns skull,
men på mig tänker du inte, — sade hon, som icke hört,
att han sagt: för din skull och för de barn...
Frågan om deras utsikt att få flere barn hade länge
tillhört deras tvisteämnen och oroat henne. Hans önskan att
äga barn tolkade hon som om den berodde på att han icke
skattade hennes skönhet.
— Ack, jag sade: för din skull. Först och främst för
din skull, — upprepade han och hans panna rynkades,
som hade han erfarit en kroppslig smärta, — därför att det
är min övertygelse, att större delen av din oro beror på det
ovissa i din belägenhet.
»Ja, nu har han upphört att göra sig till, nu visar sig
allt hans kalla hat mot mig», tänkte hon utan att ordentligt
höra på hans ord med fasa seende in i den kalla och hårda
dom, som hennes upprörda sinnesstämning såg blicka mot
sig ur hans ögon.
— Det är inte orsaken, — sade hon, — och jag kan
inte ens förstå, hur orsaken till vad du kallar min oro kan
ligga i att jag helt befinner mig i ditt våld. Vad finns det
här för något, som är ovisst i min belägenhet? Tvärtom.
— Det är högst beklagligt, att du inte vill begripa, —
avbröt han henne önskande med eftertryck få fram vad
han tänkte: — det ovissa består däri, att du har för dig, att
jag är fri.
— I det fallet kan du vara fullkomligt lugn, —
sade hon, vände sig från honom och började dricka sitt
kaffe.
Hon lyfte upp koppen hållande lillfingret utspretat och
förde den till munnen. Sedan hon svalt några klunkar, såg
hon på honom och förstod på uttrycket i hans ansikte, att
det sätt på vilket hon förde handen och det ljud hennes
läppar frambragte gjorde ett obehagligt intryck på honom.
— Det är mig fullkomligt likgiltigt, vad din mor tänker
och hur hon vill få dig gift, — sade hon och satte med
darrande hand från sig koppen.
— Men det är ju — inte det vi talar om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
