Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, just om det. Och kom ihåg, att för mig är en
kvinna utan hjärta, hon må vara gammal eller ung, din mor
eller någon annan, utan allt intresse, och jag vill inte veta
av henne.
— Anna, jag ber dig att inte uttrycka dig ohöviskt om
min mor.
— En kvinna, som inte med hjärtat kan känna, var
hennes sons lycka och ära bör sökas, den har inget hjärta.
— Jag upprepar min anhållan: tala inte vanvördigt om
en mor, som jag högaktar, — sade han med höjd röst och
såg strängt på henne.
Hon svarade ingenting. Med blicken oavvänt fäst på
honom, hans ansikte, hans händer, satt hon och erinrade sig
alla enskildheter i den scen, som dagen förut utspelats
mellan dem vid deras försoning, hon mindes hans lidelsefulla
smekningar. »Sådana smekningar har han slösat och
kommer att slösa på andra kvinnor!» tänkte hon.
— Du älskar inte din mor. Allt detta är idel fraser,
fraser, fraser! — sade hon och såg hatfullt på honom.
— Om det är så, då måste...
— Då måste det komma till ett avgörande, och jag har
träffat mitt, — sade hon och ville lämna rummet, men i
detsamma steg Jasjvin in till dem. Anna hälsade på honom
och blev kvar.
Varför hon i en stund, då hennes själ var i uppror och
hon kände, att hon stod inför en brytning i livet, som
kunde ha de förfärligaste följder, skulle vara nödsakad att
förställa sig inför en främmande människa, som förr eller
senare skulle få reda på allt — det visste hon icke, men
efter att ha lagt band på sig och lugnat sin inre oro, satte
hon sig ned och inlät sig i samtal med gästen.
— Nå, hur går det? Har ni fått ut er fordran? —
frågade hon Jasjvin.
— Jag får vara nöjd. Allt får jag nog inte ut, tycks
det. På onsdag måste jag ge mig av. Och när far ni? —
sade Jasjvin med en plirande blick på Vronskij, tydligen
gissande sig till, att han och Anna varit i tvist.
— Det blir nog i övermorgon, — sade Vronskij.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
